Fertilitetsbehandling för lesbiska mot naturen?
Nuförtiden är det inte ovanligt att man ser lesbiska par gåendes på gatan. Och även fast man tycker att världen vi lever i nu är så pass modern att folk inte borde störa sig på vem man väljer att leva tillsammans med, finns det tyvärr väldigt många som anser det onaturligt att leva tillsammans med en partner av samma kön.
Det tycker till exempel Mika Nordberg (Ob) som tidigare meddelade att han säger nej till fertilitetshjälp för samkönade par med motiveringen att det är mot naturen, säger Kerstin Österman i artikeln ”Han vill inte ge lesbiska par barn” i Ålandstidningen den 17.11.2010.
I samma artikel säger även Camilla Gunell att efterlängtade barn har det bra. Därför borde det heller inte vara mycket mer annorlunda för ett barn att växa upp med två mammor, än för det att växa upp med en mamma och en pappa. Barnet i fråga har ju inget att gemföra med och därmed borde hon heller inte ta skada utav det. Dessutom anser jag det väldigt orättvist att enbart vissa får fertilitetshjälpen betald, med anledningen att det inte är naturligt nog för andra. Sedan när har det inte varit naturligt för kvinnor att skaffa barn?
Man väljer tydligen att helt strunta i människors olika rättigheter som faktiskt står skriven i grundlagen. Där står det att alla människor skall ha samma rättigheter oberoende av kön, religion eller sexuell läggning. Men tyvärr är det inte så. Minoriteter, som dessa, är faktiskt mindre respekterade än vad normen är.
Gun-Mari Lindholm berättar i Nya Åland 19.11.2010, att hon upplever det som orättvist och diskrimminerande att inte alla får samma möjlighet. Detta skriver Annika Orre om i artikeln ”Lesbiska par får hjälp”. Vi borde lära oss att inte låta skrämmas av de som är ”annorlunda”. Hur skulle världen se ut om vi alla vore lika?
Av egen erfarenhet kan jag säga att jag tror att vi ungdomar har lättare att förstå och acceptera samkönade par, än vad äldre personer har. Det har blivit mer naturligt för oss, än vad det är för dem. Säkert därför att många fler numera vågar erkänna sig som homosexuella och att de på så vis visar sig allt mer och mer i allmänheten än vad det gjorts tidigare. Ingen av mina kompisar, vad jag vet och hört, har något emot homosexuella par.
Men däremot känner jag till en hel del äldre personer, vilka en del faktiskt är familjemedlemmar, som är av helt andra åsikter gällande dessa. Det är onaturligt därför att Gud inte har skapat oss på så sätt att personer av samma kön är menade att kunna fortplanta sig, vilket enligt dem är Guds plan och meningen med livet. Detta tankesätt anser jag är föråldrat.
Så som jag ser det blir man inte förälskad i män och kvinnor, utan man blir förälskad i personer. Sedan borde könen inte spela någon roll. Vi behöver tänka i nya banor och därför tycker jag att det är bra att inte alla delar Nordbergs värderingar gällande detta.
Det man borde göra är att låta allmänheten få höra de barns perspektiv av detta som har vuxit upp i en familj med föräldrar av samma kön. Det är väl egentligen det allt borde handla om. Vad som är bäst och mest lämpligt för barnen. Är det verkligen så mycket mer annorlunda och onaturligt än vad den traditionella familjen är? Mår barn sämre av att leva i en sådan här miljö, eller är det bara vad vi tror? När vi fått svaren på dessa frågor, tror jag att vi äntligen är mogna för ett beslut.
Maria Sundblom
