Feministisk statsideologi, nej tack
Tack Hanna Salmén för svaret på min insändare fast att det, som du skrev, inte var en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.
Begreppen känner jag till och det var just därför jag reagerade på annonsen. Varför?
Därför att dagens melodi är (uppifrån förordnad inom den feministiska statsideologin) att integrera alla människor i offentliga sammanhang oberoende härkomst, religion, hudfärg, sexuell läggning, kön och så vidare. Målet är bland annat att minska utanförskap, skapa mer välmående genom jämställdhet och jämlikhet.
Förstås kan man göra som ni gör och inkludera tjejer och ickebinära (som innebär flickor men också pojkar med andra könsidentiteter) och samtidigt utesluta cispojkar, det vill säga pojkar som identifierar sig helt enkelt som pojkar. Men då måste ni vara beredda på att folk ställer frågor, då det känns helt paradoxalt då man helt enkelt strider mot feministiska principen om likabehandling.
Ni säger i princip att både pojkar och flickor är välkomna så länge som dessa pojkar inte identifierar sig som pojkar. Tänk vilken signal detta sänder till våra cispojkar, normala alltså, som idag blir utsatta för påhopp i form av påståendet att de tillhör ett patriarkat och förtrycker flickor genom den toxiska maskuliniteten – som förresten ska suddas ut, enligt vissa radikala feministiska krafter.
Sedan skriver du angående barn som inte identifierar sig med sitt biologiska kön: ”Vi vet att många av dessa barn och ungdomar ofta slutar med idrott tidigt då det inte finns något utrymme för dem där de känner sig hemma i och med att de flesta idrotter och i detta fall fotboll är uppdelad enligt flickor och pojkar”. Men samtidigt skriver du: ”Vi som anordnar har inte fördjupad kunskap om begrepp och statistik för barn inom detta spektrum men det vi har är en samlad väldigt lång erfarenhet av barn-ungdoms-och damfotboll och vi verkar för att vara normkritiska , öka jämlikhet och intresse för fotboll oavsett kön”.
Hm. Hur ska jag tolka det? Hur mycket erfarenhet har ni egentligen då enligt statistik (nu tar jag Sverige som exempel då detta land brukar hantera sådan statistik ganska väl) Sverige år 2018 hade 574 personer som diagnostiserats som ickebinära? Omsatt till åländska siffror blir det 1,7 personer. I åldersgruppen 6-15 år är det på sin höjd en halv person.
Vidare känner jag mig tvungen att ta ställning till ett påstående jag fick ta emot via sociala medier. Nämligen att jag vill förlöjliga och till och med förstöra Åland Uniteds verksamhet. Detta stämmer inte. Som jag påpekade även i min föregående insändare och även via sociala medier stöder jag i övrigt laget och är tacksam för engagemanget som finns bland alla aktörer.
Det är inte jag som förstör sporten (som vissa påstår) utan denna politisering och genusperspektiv som ska genomsyra alla områden i våra västliga samhällen som gör att folk börjar ifrågasätta.
RENÉ JANETZKO
