Feministerna har sänkt ambitionsnivån
För femtio år sedan när jag bodde i Sverige så hade feministerna helt andra slagord än i dag. Då hette det ”Lika lön för lika arbete”, ”Det skall löna sig att arbeta”, ”Även kvinnor behöver en pension som de kan leva på”, osv.
På Internationella Kvinnodagen år 2021 noterar jag att feministernas främsta slagord är ”Menssäkra arbetsplatsen”! Det kallar jag att man har sänkt ambitionsnivån! Men jag förstår också att då man i mer än 50 år talat om lika löner och bättre pensionsvillkor för kvinnor och inte kommit ens i närheten av målet, så tar orken slut, och man övergår till att plädera för något som kanske går att åstadkomma. Men nog är det en pinsamt låg ambitionsnivå.
Och jag tänker på de som för mer än 100 år sedan lyckades genomföra allmän rösträtt för kvinnor. Samt att även kvinnor skall vara arvsberättigade. Tidigare var det bara männen som hade rösträtt, och som automatiskt var arvtagare i ett dödsbo. Dessa stora reformer hade inte kunnat genomföras utan att kvinnorna ställde upp och krävde sin rätt, samtidigt som de lyckades övertyga männen om orättvisan i det rådande systemet.
Kvinnor var tydligen klokare förr. De insåg att stora reformer inte kan genomföras bara med fiffigt formulerade slagord och skrammel med grytlocken. De insåg att man med kloka ord och argument måste övertyga motparten om behovet av reformerna, för att man skulle lyckas nå målet. Och de lyckades.
Jag har heller aldrig upplevt mensen som något skambelagt, som feministerna nu hävdar att den är. Jag vet inte i vilken värld dessa kvinnor växt upp i, men i min värld blev man i god tid informerad om menstruationscykeln och dess betydelse. Det fanns inget skambelagt i detta alls, utan var en helt naturlig del av kvinnans livscykel. Aldrig har jag heller hört att männens utlösning skulle vara skambelagd, utan även den är ju en naturlig del av deras kroppsfunktioner.
Jag tror att Feministakademin och dess företrädare skulle få mer gehör för sina synpunkter om de skulle arbeta mer för kvinnornas verkliga behov av reformer inom arbetslivet, det vill säga ”Lika lön för lika arbete”, ”Bättre arbetsvillkor för korttidsanställda”, och ”Pensioner för kvinnor på en nivå som de kan överleva på”.
RUNA LISA JANSSON
