Felresonerat om sjöfartsstöd
Ännu en gång sjunger harmonierande duetten Lindbäck-Erland. För det första tog Peter Lindbäck understatssekretärare Turunens besök som tillfället att involvera sig i valkampanjen under rubriken ”Åland är tärande”. Därmed stödde han liberalernas linje under kampanjen. Två dagar senare såg vi insändaren ”Vem betalar sjöfartsstödet?” från Olof Erland (Nya Åland 19 oktober), då liberal lagtingskandidat.
Båda två upprepade samma felresonemang. Sjöfartsstödet har varit bestämt av staten för hela landets sjöfart, i hela landets intresse. Därför finansieras stödet från hela statens skatteinkomst. Debatten kring skatteövertagande sker, så vitt jag vet, i kontexten att Åland fortsätter att vara ett landskap.
Man kunde kanske acceptera att om och när inga skattepengar skulle fortsätta att strömma från Åland till staten, då skulle staten inte fortsätta att bära den totala kostnaden av stödet för de åländska rederierna, men kunde då kräva något bidrag från landskapet proportionellt med Ålands skatte-inkomst relativt hela Finlands.
Men av det följer inte att landskapet skulle överta hela den ”åländska” kostnaden, för att i princip inget ”åländskt sjöfartsstöd” finns; det finns bara en åländsk del av landets sjöfartsstöd.
Att resonera att ersättningen av ”klumpsummesystemet” med skatteövertagande måste vara ackompanjerad av övertagande av hela statens stöd för åländska sjöfarten är samma sak som att resonera att landskapet samtidigt skulle bli självständigt stat. Inte ens ÅF har än gått så långt.
Robert Horwood
