Felaktigheter i fårägarens försvar
Vi är många, både fårägare och andra som har reagerat mycket starkt på felaktigheter i den misshandelsdömde fårägarens försvarstal. Vi vill därför från Ålands Fåravelsföreningsstyrelse klarlägga vissa saker gällande får och deras skötsel.
Henning Karlsson tycker att han inte gjort sig skyldig till grov misshandel då han inte uppsåtligt har misshandlat sina djur genom slag eller liknande. Vi vill hävda att han gjort ett ännu värre brott än så, han har låtit sina djur lida under en längre tid och vad kan vara värre än att svälta/törsta/frysa ihjäl, dessutom är det högdräktiga/nyförlösta tackor och nyfödda lamm som behöver all extra omsorg och förstklassigt foder de kan få som utsatts för detta grymma djurskyddsbrott.
Att erbjuda dem vatten en gång per dygn vintertid när vattnet fryser täcker inte på långa vägar deras vätskebehov. En lakterande tacka dricker uppemot 10 liter vatten fördelat på ett dygn. Den mängden vätska kan den omöjligt inta vid ett och samma tillfälle. Att de dessutom under denna period behöver fri tillgång till det bästa och mest näringsrika fodret borde vara självklart för varje fårfarmare.
Nu menar Henning Karlsson att ”det är omöjligt att se på en tacka när den skall lamma”. På friska välmående tackor kan man se många tydliga tecken på att en lamning är nära förestående; det mest uppenbara är väl att de är rejält runda om magen, att juvret sväller och fylls med mjölk är även det ett säkert tecken, könsorganen svullnar och ändrar färg, tackan ändrar beteende genom att bli mer kelsjuk eller gå åt sidan, krafsar i bädden och så vidare..
Det finns många tecken på förestående lamning och är man en seriös fårfarmare umgås man med sina tackor under lamningsperioden och då är tecknen svåra att missa. Henning Karlsson visste dessutom att bagglamm rymt till tackorna och att det då fanns risk för lamning vid ”fel tidpunkt”. Ännu större orsak att titta till dem lite extra fem månader efter att det inträffat!
Alla kan missa någon lamning och lamm förolyckas, det händer även den bäste, men att ”normal lammdödlighet ligger runt 15-25 procent” av lammen stämmer inte alls! Snarare ligger den korrekta siffran någonstans mellan 5-8 procent. Siffran för normal tackdödlighet under lamningsperioden är ännu mycket lägre än det.
Att de aktuella fåren är av rasen Ålandsfår ”som växer dåligt och inte går att få över 15 kg i slaktvikt” är även det ett mycket dåligt försvar till att ha svultna djur! Ålandsfåret är en ursprungsras som växer lite långsammare än jämförelsevis förädlade köttraser. Det betyder inte att de inte har samma behov av tillgång till mat och vatten som andra fårraser. Det går mycket väl att få upp slaktlammen i vikter uppemot 18-20 kg och över det om de erbjuds ändamålsenligt foder, det tar bara lite längre tid än för en mer snabbväxande ras.
Hela den här historien är mycket tragisk och vi kan bara hoppas att domen följs upp på ett korrekt sätt. Vi skulle vilja veta vem som ombesörjer att djurförbudet efterlevs. Två år var ofattbart kort tid, vi hade hoppats på mycket längre tid, men vi förutsätter att Henning Karlsson efter detta inte väljer att skaffa får igen.
Det finns många svårigheter i att vara fårfarmare idag när det sparas in på både stöd och avbytare, men tycker man om sina djur, respekterar dem och ser till deras behov och att de är välmående, finns det goda möjligheter att ha inkomster från fåren.
Styrelsen för Ålands Fåravelsförening r.f.
