Fattigdom på rika Åland
Åland är på många sätt rikt. Vi har Nordens högsta sysselsättningsgrad och vi lever väldigt länge. Här finns en handfull superrika och hundratals som äger skogar, öar, rederiaktier och sina hus samtidigt som dom är skuldfria. Men det finns även många som har det tufft ekonomiskt på Åland.
I rapporten ”ekonomisk utsatthet och social trygghet 2016” från ÅSUB kan man se att den relativa fattigdomen fortsättningsvis är hög på Åland. Hela 17 procent av ålänningarna tjänar under gränsen som OECD satt. I euro innebär det lite mer än 15 000 euro per år för ett enpersonshushåll.
Det finns några grupper som sticker ut och som har det speciellt svårt. Likt tidigare så löper ensamstående med två barn störst risk att hamna under fattigdomsgränsen räknad på inkomsten innan tillskott av andra bidrag (nära 60 procent). Även äldre ensamboende kvinnor är en grupp som fortsättningsvis är överrepresenterade trots att kvinnor överlag har fått det bättre de senaste åren.
Jag vill se ÅSUBs rapport som ett bra avstamp till att ta fram konkreta åtgärder för att komma tillrätta med fattigdomen på Åland. Många politiker anser att man helt enkelt bör ge reda pengar till dem som tjänar minst. Det kan absolut vara något bra. Men det är som bekant inte bara större inkomster som är saliggörande. Små utgifter kan ibland ge en större effekt.
Det kan röra sig om gratis TV-avgift, dagistaxa, kollektivtrafik samt sjuk- och tandvård till ett överkomligt pris. Vilken väg man än väljer så är jag glad att de åländska partierna, från vänster till höger, anser att detta är något man bör göra något åt. Och det är förstås ett bra utgångsläge.
TONY WIKSTRÖM (S)
