Fatta nytt beslut om Vårdödirektören!
Det är med djup förtvivlan man tvingas bevittna hur de högsta styrande i Vårdö kommun återigen med kraft och styrka går de högerradikala och fascistiska gruppernas ärende genom det tragiska sätt som man hanterar tillsättningen av den nya kommundirektören. I stället för att i ord och handling stå upp för den grundläggande demokratiska människosyn de flesta Vårdöbor djupast inom sig förmodligen står för, låter kommunledningen häpnadsväckande nog den nya kommundirektörens tidigare fascistiska värdegrund diktera hela anställningsförfarandet.
Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige avser därmed att på torsdag låta Andreas Johansson ”förklara sig” inför stängda dörrar där det som dryftas inte skall protokollföras, bevakas av massmedia eller på något annat sätt förmedlas på ett öppet och klargörande sätt till de som ytterst berörs av anställningen, d.v.s. samtliga Vårdöbor.
Det är lätt gjort att släta över och bagatellisera enskilda händelser såsom misshandel av homosexuella, hot och trakasserier av asylsökande, flyktingar, människor av annan etnisk eller religiös bakgrund, politiska och ideologiska meningsmotståndare och journalister.
Men den här typen av handlingar sker inte i ett mentalt vakuum, utan är ett uttryck för djupt liggande intellektuella och känslomässiga föreställningar om vem man själv och den andre är som människa, vad man själv och den andre är värd samt vilken livskvalitet som man själv och den andre ytterst har rätt att förvänta sig.
Så när vi nu reflekterar kring Andreas Johanssons lämplighet på posten som kommundirektör handlar det om så mycket mer än enstaka ”ungdomssynder”, administrativ duglighet och ett trevligt yttre. Det handlar snarare om att försöka bedöma en mer stabil psykologisk disposition som han i sitt vardagsliv tydligt givit uttryck för så sent som för två år sedan. Förmår vi verkligen identifiera oss med Andreas Johansson och dela de grundläggande känslor och tankar som han tycks ha om sig själv och andra? Vill vi att denna människosyn skall prägla Vårdös praktiska politiska liv under många år framöver?
Det är i detta sammanhang som bristen på demokratiskt hantverk hos de styrande i Vårdö blir så förödande, då kommunens invånare nu förvägras rätten att bilda sig en personlig uppfattning om den nya kommundirektörens lämplighet i denna viktiga förtroendefråga. För Andreas Johansson är detta emellertid inte något främmande förfaringssätt. Han har i tidigare intervjuer tydligt ifrågasatt värdet av en demokratisk beslutsprocess och istället förespråkat en samhällsorganisation där var och en måste göra sig förtjänt av att få sina grundläggande mänskliga behov prioriterade och därmed kunna leva ett gott liv.
Inom högerradikal och fascistisk ideologi har man principiellt formulerat detta såsom maximen om den starkes rätt att härska över den svage, för att på detta sätt garantera att eliten får sina övergripande intressen tillgodosedda. Då vi lever med begränsade materiella resurser uppstår dessvärre hela tiden potentiella konflikter kring hur dessa skall förvaltas och fördelas.
Här tvingas man välja väg. Den högerradikala och fascistiska lösningen bygger i grunden på förakt för svaghet och man förespråkar öppet våldsanvändning för att hantera de misshagliga element som utifrån deras naturromantiska synsätt riskerar att rasera det man uppfattar som en önskvärd, naturlig och normal hierarki mellan olika människor.
Dessa politiska tankegångar hos Vårdös nya kommundirektör har nu passande nog tagits bort från nätet enligt samma mönster som han själv använt vid anställningsintervjun och under den senaste tidens mediebevakning för att systematiskt mörka vad han innerst inne verkar stå för.
Varför ordförandena i såväl kommunstyrelsen som kommunfullmäktige nu aktivt stöder detta förfaringssätt och därmed underminerar den demokratiska värdegrund som de själva påstår sig arbeta utifrån är en gåta.
Den person som kommunfullmäktige tidigare beslutade sig för att anställa är med korten på bordet inte samma person som nu avser att påbörja sitt jobb till hösten.
Då kommunledningen enligt uppgift avser att tolka en tyst röst som ett tydligt medgivande av hur anställningen av Andreas Johansson gått till, måste vi nu tillsammans med kraft kräva att kommunfullmäktige som helhet fattar ett nytt beslut om ”den verklige” Andreas Johanssons fortsatta karriär i kommunen. Allt annat kan med rätta betraktas som ett demokratiskt politiskt haveri helt i de högerradikala gruppernas smak. Är det ett sådant samhälle som Vårdöborna vill leva i?
Alice Sundman och Tomas Strömbom
