Fastighetsverket en god affär för landskapsregeringen
Bildandet av Landskapets fastighetsverk har visat sig vara en verkligt god affär för landskapet. Av överskottet för år 2017 överfördes i början av år 2018 till landskapets kassa 4 miljoner euro, och resten av vinstmedlen behölls i Fastighetsverket för att stärka likviditeten och det egna kapitalet.
Om man tittar närmare på var Fastighetsverkets inkomster kommer från, så upptäcker man att det mesta härrör sig från internhyror från alla de av landskapets fastigheter som övertagits av Fastighetsverket.
Det innebär i praktiken att landskapsregeringen ger med ena handen, och tar tillbaka med en andra. Om man ser bara till ÅHS, så övertog Fastighetsverket ÅHS fastigheter till ett värde av 65 miljoner euro vederlagsfritt den 1 januari 2018. Det innebär att nybyggnationer numera sköts av Fastighetsverket, och inte av ÅHS. Gällande fastighetsunderhållet sköts fortfarande smärre delar av ÅHS, men är till största delen underkastade Fastighetsverkets administration.
Och hur ser då kostnaderna ut för ÅHS efter detta ? Ja, inte har de minskat i alla fall. Fastighetsverket debiterar ÅHS en internhyra vari ingår:
– Avskrivningar (30 år på grundkapitalet 65 miljoner euro)
– Avkastningskrav 3,5 procent på grundkapitalet 65 miljoner euro
– Tjänster, såsom värme, vatten, med mera.
– Direkta personalkostnader
– Administrationskostnader
Avkastningskravet innebär en extra kostnad för ÅHS om 2.275.000 euro per år, och ökar ÅHS budget med samma summa. Om de övriga kostnader blivit högre eller lägre efter att Fastighetsverket övertagit fastigheterna och driften av dem är svårt att överblicka, då de delvis bokförts på olika konton och delvis ingått i ÅHS administrationskostnader. Att man sedan samtidigt från Landskapsregeringens sida uppmana ÅHS att minska sina verksamhetskostnader verkar ologiskt, då man medverkat till att öka dessa med 2.275.000 euro.
Det man samtidigt reagerar för att Landskapsregeringen har ett avkastningskrav om 3,5 procent på ett kapital som man övertagit helt gratis. Det kanske är enligt lagens anda och mening, men särskilt etiskt och moraliskt är det inte, då kostnadsökningen drabbar en institution som drivs med skattemedel.
Ytterligare kan man konstatera att kostnadsutvecklingen förmodligen ser likadan ut för de andra fastigheterna som Fastighetsverket övertagit, såsom skolorna.
Vart pengarna går i Landskapsregeringens kassa är inte lätt att veta, då de inte redovisas särskilt i landskapsregeringens budget.
RUNA LISA JANSSON
