Fastighetsägarna i centrum trampar på i de invanda spåren
I höstas försvann från stadsbilden de sista resterna av verkstads- och småindustrikvarteren vid Bussplanen. Tomten gapar tomt efter att Ömsen sålt den till landskapet som ännu inte har tagit fram några som helst planer på nybyggnation. Ingen vet när gapet kommer att fyllas igen. Magazintomten vid gågatan har förvandlats till en enda stor parkeringsplats trots den splitternya stadsplanen vars förverkligande låter sig väntas.
Såsom vi sett i jubileumsutställningen i Sittkoffs byggdes köpcentret på ruinerna av en charmig trästad trots att affärscentret gott och väl kunde ha byggts inne i kvarteret med trähusen mot gatan bevarade. Nu är endast det Simonska huset kvar och förskönar stadsbilden med sina ombonade fasader och färggranna blommor under sommartid.
På tidningen Ålands tomt fanns det ännu i början av 2000-talet ett vackert trähus vid Strandgatan som hastigt fick rivas utan att någon vet när luckan i stadsbilden kommer att fyllas, trots att fastigheten har betydande mängder byggrätt i gällande stadsplan för ändamålet.
I kampen mot Maxinge ska ytterligare fem fastigheter offras för Sittkoffs utvidgning. Ömsen äger tomterna intill och har i brådskande ordning lämnat in en rivningsanmälan för samtliga fastigheter, bland annat det skyddsvärda Boreniuska huset från 1938. De storslagna planerna för området som presenterats inför media har inte nått stadsarkitektkansliet än.
Hotet om stadskärnans undergång är betydligt överdrivet och inte alls lika sannolikt som de externa köpladornas. När de stora affärskedjorna rustar för näthandeln är stadskärnorna vinnare. Det gäller att locka människor att träffas och trivas i stadskärnan, att spendera tid i den och känna delaktighet.
Vi kan lära oss från de städer som lyckats, receptet är inte att riva utan ta vara på och utrusta, skapa nytt liv i det gamla och komplettera med nytt och intressant. En mänsklig skala, mångsidigt utbud av verksamheter, uterum som lockar till promenader och spontana möten har visat sig ha med sig även positiva effekter för centrumhandeln.
De är målsättningar som också fullmäktige i Mariehamn godkände som vägkost för den nya delgeneralplanen för centrum för tre år sedan.
Varför inte respektera det som tidigare generationer har skapat i Mariehamn? Med knappa resurser har de byggt upp en genuin stad med torg, parker och vackra byggnader.
Trots att lagen ger tillsynes goda förutsättningar för bevarande och vård av stadens kulturarv har det i staden utvecklats en praxis där det i sista hand är den tillfälliga ägaren till skyddsvärd byggnad som avgör om byggnaden får kvarstå eller försvinna för evigt.
Ingenting verkar ha ändrats sedan 1983 då min företrädare Folke Wickström reflekterade över detta i handlingsprogrammet för innerstaden ”Mariehamns innerstad, Quo vadis?”
Efter många rivningar och luckor i stadsbilden finns det i dag cirka 26 000 kvadratmeter outnyttjad byggrätt i de gällande stadsplanerna för centrum. För att skapa ”liv och rörelse i staden” skulle beslutsfattarna gärna börja med att uppmana fastighetsägarna att bebygga sina fastigheter med de planer de har visat staden.
Nyligen har även den stora boven, stadens parkeringsnorm reviderats enligt fastighetsägarnas önskemål.
Bästa fastighetsägare, bordet är dukat, var så goda och bygg!
SIRKKA WEGELIUS
STADSARKITEKT
