Vad är alternativet till att fatta beslut baserat på fakta? Politiska särintressen, svågerpolitik, okunskap eller annat som gör att egna teorier förs fram på bekostnad av trygga beslut? Jag föredrar faktabaserade beslut, vilket i dagens omkullkastade världsordning blir allt svårare att upprätthålla. Benämningen foliehatt, att inte ta till sig forskning och vetenskap för att i stället skapa ”egna” sanningar följer alltid ett populistiskt mönster och hittas tyvärr idag inom alla politiska strömningar och ideologier. Att enbart förlita sig på fakta och forskning så länge rönen går i linje med den egna åsikten och i stället raljera när det egna narrativet går stick i stäv med fakta blir i min värld besynnerligt, inkonsekvent och något som göder ett alltmer polariserat samhälle.
Jag har alltid sett HI:s Alfons Röblom som en mycket beläst och kunnig politiker, därför blir jag förvånad över hans nu mycket raljanta sätt att bemöta fakta kring dagens fiskodling samt dess miljöpåverkan. Att göra sig putslustig över oberoende institutioner och myndigheter som ÅMHM, Finlands miljöcentral (Syke) och Finlands naturresursinstitut (Luke) och ifrågasätta deras statistik och fakta, bara för att det inte sammanfaller med den egna politiska dagordningen är ett färskt bevis för hur vinglig dagens politik har blivit. Förödande när kunskapsresistens, halmdockor och egna sanningar trumfar fakta. Ett välmenat tips är att Röblom och HI gör ett studiebesök till en åländsk fiskodling och även till Ålands fiskodlarförening. Passa samtidigt på att fråga hur dagens kretsloppsbaserade fiskfoder är uppbyggt och om dess biotillgänglighet. Övertygad om att ett sådant besök skulle ge nya insikter kring vad hållbarhet inom modern fiskodling innebär, såväl miljömässigt, samhällsekonomiskt som socialt.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)



