Fakta gäller också för vinnaren
I en kommentar till EU-parlamentsvalet skriver signaturen ”Matematiker” att valresultatet bekräftar hens uppfattning och att allt annat är propaganda och vilseledande påståenden. Den minnesgoda läsaren kommer säkert ihåg att jag i en insändare ifrågasatte Matematikers och andras påstående att de åländska rösterna skulle vara avgörande för Nils Torvalds inval. Så var det inte år 2014 och så var det inte heller detta val. Vinnarna skriver förvisso historien och den tenderar ofta att utelämna fakta.
I detta val föll Nils Torvalds från 11:te plats på listan av invalda till 13:e trots att SFP:s valresultat var nästan exakt samma som år 2014. Detta beror på höjt valdeltagande i Finland. Det största hotet mot det finlandssvenska mandatet är ett ytterligare förhöjt valdeltagande i Finland.
För att bli invald i EU-parlamentet måste det parti man föreräder totalt dra in tillräckligt med röster. Samlingspartiet är fortfarande det parti som får flest röster. Det totala antalet röster ett partis kandidater lyckas samla utgör jämförelsetalet för den av partiets kandidat som får mest personliga röster. Samlingspartisten Sirpa Pietikäinen fick 77 588 personliga röster. Samlingspartiets totala antal röster blev 380 460 vilket således är Pietikäinens jämförelsetal. Det gav Samlingspartiet tre parlamentarikerplatser. Socialdemokraternas Eero Heinäluoma erhöll mest personliga röster av alla, 128 234 röster, men eftersom de övriga S-kandidaterna inte lyckades lika bra blev Heinäluomas jämförelsetal 267 603 det vill säga, nästan 13 000 röster sämre än Samlingspartiet. SDP fick därför bara två platser och inte tre som man trodde att var möjligt.
Nils Torvalds jämförelsetal blev cirka 116 000 och hans personliga röstetal 46 500. Av Finlands 13 mandat räckte detta jämförelsetal till den sist invalda. Den som kommer närmast Torvalds är de Grönas Alviina Alametsä med jämförelsetalet 97 630. Anton Nilsson fick cirka 8 500 röster. Tar man bort dem från Nils Torvalds jämförelsetal så ser man klart och tydligt att Nilssons röster inte påverkade Nils Torvalds inval. Han hade blivit invald ändå.
Detta är fakta och inte propaganda. Det är klart att man inte på förhand kan förutse valets utgång och att valkampanjerna därför innehåller många påståenden som i efterhand kan framstå som tvivelaktiga. Det hör till valdramaturgin och medför ofta ett livligare valdeltagande. På Åland gick dock valdeltagandet ner vilket borde vara föremål för diskussion.
Valresultatet hade positiva följder för Åland. Anton Nilssons suppleantplats är ytterst värdefull ifall Nils Torvalds av någon orsak lämnar sitt uppdrag till exempel för andra viktiga internationella utmaningar. Camilla Gunells valkampanj i tätt samarbete med Finlands socialdemokrater stärker Ålands möjligheter att uppnå resultat i fråga om den nya självstyrelselagen, svenska språkets ställning i Finland samt en mera jämställd och socialt mera rättvis utveckling i hela landet. Ett gott samarbete med SFP och Åland är naturligt men inte tillräckligt för att trygga Ålands autonomi i ett alltmera finskspråkigt Finland. Socialdemokraterna är just nu den enda verkliga garanten bland de finska partierna, för självstyrelsen och svenska språket i Finland. Åland bör därför tänka efter före man visar sitt förakt för ”sossar” och ”vänster”. I ett längre perspektiv borde de borgerliga partierna i stället fundera över hur de ska trygga Ålands särställning och svenska språket i Finland. Att skälla på den som man kan få stöd av är varken klokt eller hållbart i längden.
BARBRO SUNDBACK (S)
