DELA

Facking Union på Åland?

Det fanns en tid då fackföreningar fortfarande hade lite inflytande på den åländska arbetsmarknaden! Nu verkar de flesta i ledningen för facket ha resignerat. ”Vi jobbar inte så”, blir svaret när man försöker få dem att skärpa sig, att verkligen kämpa för dem som betalar deras lön.

Naturligtvis gäller det inte alla fackförbund, och t ex Tehy satte ned foten, för några år sedan. På 00-talet satt jag en period i styrelsen för Kemfacket på Åland, och det känns som om vi försökte, i alla fall.

Vad försöker facket på Åland idag? Lite! Ytterst lite! På 70-talet bodde jag i England en längre period. Nästan ingenting fungerade. Labour hade tappat greppet, och var i händerna på fackföreningar.

”The Facking Union”, sade t o m många arbetare. Fast facking stavat med U. Hela Storbritannien var i upplösning. Det gjorde att Järnladyn Margret Thatcher kunde komma till makten, och under 11 år som premiärminister förändra deras samhälle i grunden. På gott och ont! Men tågen började i alla fall gå i tid!

På Åland har aldrig fackföreningar haft en stark ställning, mest pga att de har relativt få medlemmar. Men det betyder inte att ledarna för facken behöver ge upp!

Varför framstår ”Må-gott-fabriken” Optinova i Godby, som ett föredöme? Mest kanske för att Anders Wiklund och hans kollegor, tänker som moderna, humana och smarta ledare?

Men varför går facken på Åland med på att utöka och förlänga arbetstiden i yrken där förslitningsskador och långa sjukskrivningar är så vanliga?

Finland har dålig ekonomi, alltså måste vi på Åland arbeta mer! Hallå???

Det är eländigt, helt enkelt!

Mats Granesäter

Hammarland