Exponeringstid i fartygstrafik?
I förhoppning om en ändring i restriktionerna för resor mellan Sverige och Åland, finns anledning att fundera över några särskilda aspekter. Idag är fartygstrafiken anpassad huvudsakligen till varutransporter och då spelar resans längd kanske inte någon större roll med avseende på risken för att sprida smitta mellan det begränsade antal resenärer, som tillåts följa med ombord. Men om passagerartrafik – även om i begränsad omfattning – tillåts komma igång, bör man tänka på exponeringstid och möjligheten att under hela resan kunna vistas ute på däck i friska luften. Logiskt bör därför trafiken mellan Grisslehamn och Eckerö komma igång.
Möjligheten att ta med bilen har också betydelse, eftersom den privata personbilen är ett utmärkt skydd mot spridning av smitta. Bäst vore om man kunde sitta kvar i bilen under hela resan, vilket dock är svårt med de färjor som går i trafik över Ålands hav. Under den ”gamla goda tiden” för mycket länge sedan fanns Ålandsfärjan med öppet bildäck akteröver. En sådan hade behövts idag i coronatider och kanske även i framtiden.
Vi är många med under normala förhållanden ena benet i Sverige och det andra på Åland och har därför relevanta skäl och stort behov att komma över till Åland. Vanligen med vårt andra hem på öarna, som i många fall finns i glesbygden och därför kan fungera som en utmärkt privat karantänslokal. Risken för spridning av smitta och eventuell ökad belastning på sjukvården kan naturligtvis inte uteslutas, men det är knappast troligt att man reser till Åland om man har anledning att misstänka att man är smittad. En större risk måste vara arbetspendlande vårdpersonal, som dagligen vistas i miljöer där smittan florerar. Liksom också personer fast bosatta på Åland, som tillåts besöka omvärlden och där inte ha tillgång till det skydd, som den privata bilen ger.
JAN WESTERBERG
