Exploatering av ett orört område
Läste nyligen att Mariehamns stad vill exploatera Styrsö. Man räknar med 50 nya hus på ön. Just nu har man börjat arbeta med Södra lillängen, en gammal betesmark med i stort sett orörd natur. Man skriver på hemsidan att ”det miljöanpassade bostadsområdet utgår från lugna gator med minskad biltrafik.” Låter lite märkligt, innan exploateringen har det inte varit någon biltrafik. Bygger man nya hus och folk ska bo där, så kommer biltrafiken att öka, inte minska. Någon utökad kollektivtrafik blir det säkert inte och folk föredrar egna bilen.
Att bygga ut på Styrsö innebär en mer än dubbelt så stor exploatering av ett orört område. All exploatering innebär ingrepp och negativ påverkan på naturen och miljön. Att sprida ut bebyggelsen långt från centrum ger ökad biltrafik och därmed avgasutsläpp och negativ miljöpåverkan. Absolut inte i enlighet med hållbarhetsagendan.
På ett annat ställe skriver staden att man ”strävar till att förtäta bebyggelsen på ett attraktivt och stadsmässigt sätt, bland annat med ökat boende i stadskärnan.” Det är däremot rätt tänkt, en stad ska utgöra ett tätt boende för minsta miljöbelastning i form av biltrafik. Det ska vara nära till service i olika former. Man har redan byggt mycket i Mariehamn och mer byggs, räcker inte det?
Områden med skyddad natur är alldeles för få på Åland, 1,8 procent av landytan uppges vara naturskyddsområden, bara en bråkdel av EU:s rekommendationer och genomsnittet i Europa. Också i jämförelse med många utvecklingsländer är Åland i botten när det gäller naturskydd.
I stället för att exploatera och förstöra naturen på Styrsö borde staden välja att göra området till ett naturskyddat område. Den före detta skärgården söder
om Mariehamn är redan över-
exploaterad.
Förutom Nåtö naturskyddsområde är det tätt med bebyggelse överallt. Det är ont om sammanhängande naturliga habitat för växter och djur. Jag har under ett långt liv kunnat se en stor tillbakagång i naturen på Nåtö.
Det finns knappt några insekter kvar, fåglarna har minskat i antal och flera arter finns inte mera. Delvis kan det bero på hur reservatet sköts nuförtiden jämfört med förr då man bedrev jordbruk. Dags för politikerna att tänka miljömässigt, hoppas våtmarken på Nabben inte var en engångsföreteelse.
