Europa i kris
Historia eller dåtid, nutid och framtid är något som vi alla troligtvis hört talas om. Med detta inleder jag denna insändare om hur jag upplever det som nu sker i gränsområdet mellan Ukraina och Ryssland. Skotten den 26 november 1939 i byn Mainila på karelska näset iscensatt av Sovjetunionen, var en militär incident som inledde det 3,5 månader långa Vinterkriget. Samma taktik verkar upprepas av Ryssland som en förevändning för att invadera Ukraina.
Min farfar var snickare till yrket, jag träffade honom aldrig. Han förde arbetarnas talan i Sibbo och blev klassad som kommunist och han hamnade i ett illa beryktat fängelse i Viborg. Min pappa var fem år i militären, in som 19 år gammal, varav nästan fyra år vid fronten i Fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Han pratade aldrig om sin upplevelser i kriget. Jag gick in armen som frivillig, 17 år gammal och hamnade i den finskspråkiga Gardesbataljonen i Helsingfors och lovade att försvara Finland med mitt liv. Nu efteråt som +70 åring tycker jag att man var barnsoldat, men ack så vuxen då! Hur många 17-åringar idag är villiga att offra sitt liv för fosterlandet, om det verkligen gäller?
Ryssland har alltid varit expansivt, så nu också med Putins politik. Bakgrunden till detta finns flera hundra år tillbaka i tiden. Rysskräcken med rövare som kallades kosacker härjade i Finland i nästan 300 år, skickade av ryska tsarer. Rövarfärderna gick även till Åland och Sverige. Denna skräck övergick till rysshat, åtminstone fanns hatet kvar ännu 1966 då jag blev civil.
Jag har gjort många resor till Ryssland (Sovjetunionen) det flesta som affärsresor på 1990-talet som följden av den första resan som delegat 1986. Vi skulle bekanta oss med den sovjetiska vuxenutbildningen. Egentligen skulle vi till Kiev, men några klåpare experimenterade med ett kärnkraftverk som flög luften i Tjernobyl. Det blev Moskva för hela slanten eftersom Ukraina var stängt. Det blev långa och tröttsamma dagar med att höra på den ena sovjetprofessorn efter den andra, de pratade om kulramens fördel i skolor och matematikundervisning. I alla fall väcktes mitt intresse för Sovjet som resulterade i en bilresa på 13 700 km i arbetarparadiset. Givetvis noga övervakad av Intourist, myndighet, milis och polis.
På denna resa kom jag i kontakt med många olika människor alla var väldigt trevliga och positiva till ”finski avto turist”. Även de ryska affärskamraterna under nästan tio års tid var mycket trivsamma. Ett problem var att jag verkade vara en olycksfågel. Jag var i Sovjet då kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade och när den misslyckade augustikuppen 1991 stoppades av Jeltsin. Begreppen glasnost (öppenhet) och perestrojka (förändring) som Michail Gorbatjov införde varade inte länge. Putin som enväldig härskare och president har glömt bort orden, men i folkets ögon är han en modern Tsar som Ryssland behöver för att inte bli annekterade av väst och Nato.
Hur ser då framtiden ut för oss? Helt säkert är att försvarsmakten i Finland med överbefälhavaren President Niinistö har planer för Finlands och Ålands försvar. Kanske politikerna på Åland borde engagera sig mera? Hur har man tänkt skydda Ålands befolkning och samhället om det blir ett krig som påverkar oss? Kanske politikerna anser att tystnad är den bästa taktiken för att inte skapa panik, men något måste ju finnas att säga och skriva om? Detta för att minska oron bland dem som kanske tänker på ett eventuellt krisläge som berör Åland.
HANS ÅKERBLOM
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
