DELA

EU encore

Jag avser inte att gå i polemik med Robert Horwood om institutionen EU då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception men svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte för en diskussion, utan institutionen och dess ”härskare”, som han formulerar sig, skall angripas, fördömas, motarbetas och förtalas vid varje möjligt tillfälle.

Jag känner inte till hans historiska, eller skall vi säga mytologiska insikter, men EU eller tidigare EG skapades på frivillig väg av stater som insåg att varje europeiskt land inte är tillräckligt i sig självt och att en union, ekonomisk och så småningom politisk, närmast var en nödvändighet.

Detta Europa är alltså inte det bibliska Leviatan eller ens Djingis Khans mongolvälde vilket hans text kan ge intryck av där gestaltningen av en deformerad vision inte lämnar utrymme för analys utan snarast, milt uttryckt, frenesi. Detta alltså om en union där anslutning är frivillig för rimligt demokratiska och fungerande stater och att lämna samarbetet är desto enklare på rimliga eller orimliga grunder.

I en värld med polerna Ryssland, ett allt mer auktoritärt Kina och ett tvivelaktigt USA är snarast nödvändigt för européerna att samarbeta. Och det är här Horwood förloras; han går omkring i en snäv cirkel kring sin enda Sak, men erbjuder inga konstruktiva alternativ. Det vore nedlåtande att tillskriva honom någon tro på Storbritanniens återgående till sitt samvälde och då återstår väl bara spekulationer om en chimärartad allians med de anglosaxiska bröderna på andra sidan Atlanten.

Sedan tidigare är hans konspirationsteori beträffande den eviga och perfida fienden Tyskland väldokumenterad men liksom vi lämnat Beowulf bakom oss finns det också annat som förändrats. Större stater har till sin natur mer makt men det upphäver ingen demokratisk princip.

Nog om det; för små nationer som Sverige och Finland med stor utrikeshandel kompletteras det politiska perspektivet med en handelsallians där EU erbjuder vad annars skulle kräva mer än 300 bilaterala handelsavtal för EU:s 27 länder och handel bör begripas i Adam Smiths grannland. Jag tror att det som upprör Horwood mest är att stödet för Europa markant ökade när diskussionen kring Storbritanniens utträde klargjorde vissa fundamenta.

PETER ANDERSSON