Ett rop från avgrundens rand
Från regeringshåll radas en aldrig sinande ström av argument för att slå samman kommuner. Senaste tillskottet är lantrådet Katrin Sjögren som konstaterar att Eckerö är en av de kommuner som kommer att falla med dom första. Tillförlitlig statistik säger dock att Eckerö befinner sig mitt i raden av de framledes svältfödda kommunerna. Ett undantag är tydligen Mariehamn som enligt liggande förslag ska få en miljon mer när fyra miljoner minskas från kommunerna.
Månntro Eckerö hamnade på tätplats i lantrådets lista pga. kommunfullmäktiges avoga inställning till sammanslagningar?
Affärer, banker och post som försvunnit förs också fram som bevis på att kommunerna inte kan klara sin uppgift. Problemet är ju bara att de uppräknade instanserna är affärsdrivande och formerar sin service enligt devisen minsta möjliga kostnad, maximal vinst.
Man kan om man läser vissa liberala inlägg lätt få bilden att barnen pga. de trilskande små kommunerna inte kan delta i några aktiviteter. Dörren till föreningarna står vad vi vet öppen för alla barn och ungdomar, oberoende av boningsort, naturligtvis mot en fastställd ersättning till ifrågavarande förening.
Helt klart är att det hos regeringen finns ett outtalat mål att randkommunerna ska knäckas en gång för alla. De folkvalda i kommunerna bevakar enligt ett flertal utsagor endast sina maktpositioner. Man kan fråga sig vad regeringsmedlemmarna i så fall sysslar med. Genom att rita om kartan vill man en gång för alla se till att de som talar om en levande landsbygd med decentraliserad maktutövning ska putsas bort.
Vill man ta del av vad nuvarande kansliminister/ kommunminister tänker om Eckerö kan man läsa hennes ledare publicerad i Nya Åland 28.5.2012: http://www.nyan.ax/ledare/sopa-curlingstenen-i-en-annan-riktning/
Nya Åland kan ju om intresse finns återpublicera ledaren.
Obunden Samling, Eckerö
