DELA

Ett legalt sätt att döda en levande varelse

På Radions hemsida kunde vi nyligen läsa att antalet aborter på Åland var 73 stycken ifjol. Åland är nr 1 i Finland. Skall vi vara stolta, eller är det ett problem? Vi talar hela tiden om att befolkningen skall växa. En inledande fråga i sammanhanget är om aborterna ses som ett alternativ till preventivmedel, eller om de görs av medicinska skäl?

I tidningarna såg jag inte se denna nyhet alls. Aborter är tydligen inte viktiga.

På annat håll är det en viktig och kontroversiell fråga.

Vi inom Åländsk Demokrati har inte fördjupat oss i denna komplexa fråga då den inte hör till Ålands behörighet.

Men som debattör är det alltid intressant att funderar på frågeställningar på nya områden även om jag varken har något svar eller någon åsikt i frågan, så jag tänkte jag skriva några personliga rader.

I grunden är en abort ett legalt sätt att döda en levande varelse. Om jag förstått saken rätt så uppstår livet vi befruktningen. Vid fem veckor finns ett hjärta som slår. Det är en del av kvinnans kropp, men det har ett eget hjärta. Ett eget liv.

Vem har den etiska rätten till detta liv? Kvinnan ensam, mannen och kvinnan eller fostret? Det är svåra moraliska och etiska frågor, som i vår kultur numera oftast besvaras med att kvinnan har rätt till sin kropp. Om man kommer med en tilläggsfråga så kommer förtydligandet att det inte är förhandlingsbart och så är ”debatten” slut. Men är ”rätten att döda” och ”rätten till den egna kroppen” entydigt starkare än ”rätten till liv”?

Men om det sedan av någon anledning kommer till en diskussion om underhåll av ett kommande barn, så har självklart mannen ett ansvar. Borde då inte mannen ha en jämbördig status även tidigare?

När det gäller frågan om abort överhuvudtaget skall vara tillåten, så har debatten helt olika skalor på olika håll.

I Europa är det främst i de katolska länderna ex Irland och Spanien som man har eller vill införa mycket stränga regler kring abort. I USA har däremot den katolska kyrkan på vissa håll delat ut flygblad om att det var en dödssynd att rösta på en demokrat i presidentvalet, eftersom de är för kvinnans rätt till abort. Flera av de republikanska presidenkandidaterna ville inte ens godkänna abort i samband med våldtäkt eller incest.

I en delstat i USA har man lagförslag om att aborterade foster borde få en begravning.

Detta visar hur olika denna fråga behandlas på olika håll på jordklotet.

Sedan har man mycket varierande tidsgränser när det får ske. I Portugal är den normala gränsen 10 veckor. 95% sker inom dessa veckor. I Finland är gränsen 12 veckor och i Sverige 18 veckor. Med specialtillstånd kan man i Sverige göra abort i v 24 och i Finland v28.

Det djupt etiska problemet är nu att man kan man få dispens i vecka 22, medan läkarvetenskapen nu klarar av att rädda prematurer i samma vecka. Vi kunde nyligen läsa om ett fall där ett aborterat foster fick självdö, eftersom man inte riktigt visste hur man skall hantera situationen.

I Sverige har man tagit upp problematiken att barnmorskor av etiska skäl inte vill genomföra aborter. Vad jag förstått, så har man den skyldigheten. I de flesta länder i Europa har sjukvårdspersonalen rätt att vägra. I Portugal är det 80% av personalen, som inte utför aborter. Det är även många privata kliniker, som inte utför dessa ingrepp även om personalen är villig att göra det.

En helt annan frågeställning är att det även finns otaliga som av en eller annan orsak behöver få kostsam hjälp för att få ett barn. Det kan vara pga infertilitet eller i samband med samkönade förhållanden.

Lösningarna kan vara dyrbara fertilitetsbehandlingar eller adoptioner från andra länder.

Men varför kunde vi inte se om de olika problemställningarna kunde matchas ihop? Varför skall vi å ena sidan aktivt tala för en politik där vi vill ta emot personer från främmande kulturer och å andra sidan aktivt döda friska foster, som kanske kunde födas och senare uppfostras av andra personer?

Abort-frågan har flera frågor än svar. Media är tydligen inte ens intresserad av att publicera faktaunderlag. Så kanske vi borde fråga oss om det är bra eller dåligt att vi är med 73 aborter är nr 1 i Finland?

Avslutningsvis vill jag upprepa att detta är personliga reflektioner och problematiseringar. Inte ett politiskt ställningstagande. Och det är inte någon ståndpunkt från Åländsk Demokrati.

Stephan Toivonen