Ett landskap utan ledning
Landskapsergeringen presenterade sitt förslag på budget för 2022 i en utdragen presskonferens på söndagen. Två innehållsfattiga timmar senare står man fortfarande med stora frågetecken kring framtiden för den åländska offentliga ekonomin. Fortfarande är pandemin landskapsregeringens mest omtyckta ursäkt för att varken ta ansvar eller leda.
I en situation där landskapets ekonomi är historiskt ansträngd, och man igen ber lagtinget om en lånefullmakt för att säkra likviditeten, så låter man kostnaderna skjuta i höjden och budgeterar för ett underskott på knappa 20 miljoner. Åland lånar till driften, och några förslag på strukturförändringar ser man inte. Om ett privat företag skulle ledas på samma sätt skulle konkursen snabbt vara ett faktum.
Kommunernas ekonomiska framtid är väldigt osäker. Trots att skatteinkomsterna varit bättre än väntat 2021 så drar man sig med en stor byråkratisk apparat som egentligen endast är en kostnad. En kostnad som går ut över invånarnas servicenivå. En servicenivå som gör Åland attraktivt för inflyttning och nyetableringar. Landskapsregeringen borde vara den ledande aktören som stakar ut både den framtida kommunstrukturen, samt ordnandet av kommunal service. I dagsläget har vi endast löst prat om frivilliga sammanslagningar och likviditetsstöd som betalas utan någon form av krav. Vi har snart 16 kriskommuner på Åland om inget händer.
Arbetslösheten är fortfarande hög och risken finns för att detta nu är det nya normala. Rederibranschen rör sig ännu på osäkra vatten då pandemin ännu inte har ett slutdatum. Matchningsproblemen på arbetsmarknaden är ett verkligt problem även hos oss. Många företag skuldsatt sig rätt betydligt under pandemin. En bra turistsommar som vi hade 2021 räcker inte till för att täppa till tappet från 2020.
Man hade hoppats på konkreta förslag på både privatiseringar och sffektiviseringar inom det offentliga Åland. Linfärjorna läggs ut på entreprenad men man borde tillika se på möjligheten att privatisera t.ex landskapets vägunderhåll. Varför ser man inte på att ta i bruk ett system med utmanarrätter där det privata erbjuds att bjuda på något som idag upprätthålls av det offentliga? Vi har en självutnämd borgerlig regering där den offentliga sektorn tillåts växa och bli dyrare.
Ambitionsnivån hos regeringen verkar historiskt låg, trots att den sitter på 20 mandat i lagtinget. Förutsättningarna för att göra betydliga förändringar har sällan varit så stora. Man kanske tycker att valet 2024 börjar närma sig lite för snabbt. Man är kanske rädd för att förlora väljare så man lånar nu och skjuter på problemen till nästa regering. Jag är dock helt säker på att väljarna vill ha en ansvarsfull och långsiktig ekonomisk politik, något som verkligen saknas just nu.
MICHELE FERRARI (LIB)
