Ett gott bemötande för våldsutsatta – ett område som behöver prioriteras
För några dagar sedan deltog jag i en föreläsningsdag på Åland angående våld i nära relationer. Tillfället var ordnat i samarbete mellan flera olika aktörer på Åland och även föreläsarna kom från olika bakgrund och med olika kunskap. Något som gjorde mig mycket glad och stolt var den stora tillströmningen av deltagare, trots att tillfället ordnades på kvällstid och konkurrerade med en av de första riktigt varma vårkvällarna.
Våld och kunskapen kring att förhindra, bemöta och hantera konsekvenserna av det är viktigt och det inser allt fler.
Den som utsätts för våld i nära relationer kan vara vem som helst men det vanligaste är att den som utsätts är en kvinna och att förvaren är en man. Normaliseringsprocessen i våldet gör att det ofta tar väldigt lång tid att komma till den punkt där en polisanmälan eventuellt ses som ett alternativ.
Inte alltid men ofta finns barn eller andra närstående i beroendeställning inblandade, ekonomin är ofta sammanlänkad och ett uppbrott får stora konsekvenser även socialt.
Den dagen en kvinna bestämmer sig för att lyfta luren för att ringa polisens nummer eller öppnar dörren till polisstationen är ett avgörande ögonblick för hur fortsättningen ser ut. När kvinnan berättar om det hon varit med om behöver hon bli hörd, sedd och trodd.
Det första bemötandet är av avgörande karaktär både för hur kvinnan kommer att må och hur våldet kan stoppas. Att polisen behöver vara objektiv och inte välja sida är en självklarhet men detta hindrar inte ett gott bemötande som inte ifrågasätter eller skuldbelägger.
Ett mått av empati och medmänsklighet har vi råd med och jag ser det till och med vara en investering som inte kan annat än ge avkastning. Ingenting juridiskt påverkas av att prioritera empati före objektivitet dessa första ögonblick då en människa öppnar upp dörren till sitt eget personliga lidande.
För några år sedan träffade en av de organisationer som stod bakom detta tillfälle en av polisen på Ålands högsta företrädare och denna uttalade sig då och sade att polisen på Åland har bristande kunskaper i bemötande. Av polisens del av föreläsningen denna dag gick samma sak att utläsa och på frågan om hur kunskapsläget ser ut idag fanns inget tillfredsställande svar.
Inom polisen finns specialutbildade förhörsledare men bland de poliser som tar emot anmälningar och åker på larm finns inte samma kompetens. Det innebär en stor risk för alla dem som är utsatta vilket även ger konsekvenser på andra sätt. I livsmedelsbranschen har man sedan många år lyckats göra hygienpasset till en självklarhet; en kunskap som krävs för att hantera livsmedel och som uppdateras med jämna mellanrum. Kan vi göra samma sak för bemötande?
I studier har man gång på gång visat på de första ögonblickens avgörande betydelse så låt oss ta vara på dessa ögonblick och utbilda både poliser och alla andra som kan möta utsatta för våld i bemötande.
FREDRIKA KVIST-MATTSSON
LIBERAL LAGTINGSKANDIDAT
