Ett demokratiskt Mariehamn?
Vi lever i en värld som knappast är perfekt men trots allt en värld som i både ord och handling rör sig mot transparens och dess nödvändiga förutsättning, demokrati. Ingen enhetlig bild dock; och det är inte utan en viss förvåning man konstaterar att staden Mariehamn riskerar att sälla sig till de som riskerar att förlora väsentlig transparens, och därmed demokrati.
Så sent som i somras var fullmäktige och stadsstyrelse överens om att det bör skapas ”nya kontaktytor” mot innevånarna; att man med formuleringen avsåg att resa nya murar mot innevånarna sades inte helt klart ut.
Vår tillfälliga stadsdirektör (ED) och stadsstyrelsens ordförande (PC) förefaller vara något så när bekanta med lagen om allmänna handlingars offentlighet men lyckas trots det inte förklara varför den är för liberal för deras syften. Rättssäkerhetsaspekter och urholkandet av demokratin ignoreras.
Om man vill undanhålla information och anta en blankettlag baserad på rysk lagstiftning bör det finnas väldigt goda motiveringar och några sådana har vi inte sett ett spår av.
ED och PC tror sig kunna begränsa tillgången till information om en stor del av stadens verksamhet till det fåtal individer som representerar bolagen samt tjänstemän förstås och döljer inte ens att de anser detta eftersträvansvärt. Här kan de dock inte ignorera befintlig lagstiftning.
Ansträngningen att drastiskt reducera de förtroendevaldas tillgång till information, som också sträcker sig utöver vad allmänheten har rätt till, förefaller inte beakta relevant lagstiftning i frågan. Den åländska kommunallagens § 21 motsvarar till sin substans rikets kommunallags § 43. Enligt Finlands kommunförbunds mening, baserad på prejudikat, statuerar den följande rättighet: ”Bestämmelsen i kommunallagen tryggar de förtroendevaldas rätt att få den information de behöver de behöver för att kunna sköta sitt uppdrag. Utgångspunkten är att de förtroendevalda själva bedömer sitt behov av uppgifter.”
Det är inte möjligt att tolka bestämmelsen så snävt att detta inte skulle gälla verksamhet i bolagsform då paragrafen skulle bli meningslös i en situation där allt utom grundskola och socialväsen nämnts som möjliga framtida bolagiseringsobjekt. Vad man tänker göra med byggnadsinspektionen förblir dock en gåta; om den inte kan bolagiseras så varför inte avskaffa den, den utgör ju bara en hämsko för byggandet?
PC berömmer ED för ett väl berett förslag vars syfte dock är att drastiskt begränsa transparensen och det är ju en åsikt han har rätt till, men talar han verkligen för hela sin politiska falang?
ED bör veta att det inte är kutym i staden att tjänstemän föreslår namn för styrelseuppdrag; att politikerna själva utser sina företrädare utan inblandning från tjänstemän är praxis inom alla demokratier.
Däremot tillsätts och avsätts tjänstemän av förtroendevalda.
Peter Andersson
