Etiskt försvarbar säljakt
Angående säljakten. Det är intressant att en gammal skärgårdsnäring, som efter att sälen nästan utrotats på grund av främst miljögifter, men även jakt, återigen kan tas upp.
Att jaga säl på ett hållbart sätt kan bli en del av utkomsten för glesbygds- och skärgårdsbor.
Många fina produkter finns redan att tillgå och flere kan tas fram.
Tyvärr finns ett antal personer som valt att i stället för att ta vara på sälen då den skjutits, låta den sjunka. 200-300 kg fullspäckad med algnäring och bakterier.
Det hat som piskats upp mot sälen är antagligen skulden till missdådarnas val. För 100 – 150 år sedan fanns kanske 4-6 ggr mer säl än i dag och ändå räckte fisken till för både människa och säl.
De som skjuter säl måste ta ansvar och göra det på ett ekologiskt, etiskt och moraliskt riktigt sätt ända från inledningsskedet. Inom älgjägarkåren på Åland finns en mycket hög jaktmoral och inga skadskjutningar eller lämnade döda älgkroppar skall få finnas. Man är även noggrann med kvoterna och detaljerad statistik görs upp. Denna syn på jakten bör överföras även till säljakten. Efter det kan vi ha en försiktig, välavvägd jakt på säl i åländska skärgården som kan hållas kvar lång tid framöver.
I Kvarken och Norge finns ett samarbetsprojekt kring sälen som resurs där man bland annat skriver följande.
”Sälen kan som resurs användas på många sätt, den har ett mustigt kött rikligt på vitaminer och spårämnen, späcket kan kokas till sälolja vilket har både bruksvärde och dokumenterad medicinsk användning. Traditionellt har byggnader i skärgården varit målade med målarfärg med sälolja som bas. Skinnet har en vacker lyster och är ett slitstarkt material som kan användas till bruksföremål och kläder samt möbel eller konstföremål. Skelettet har traditionellt använts till exempel vid tillverkning av nät, idag utreds möjligheterna till att göra souvenirer och smycken av dem.”
Gunnar Sundström,
Kökar
