DELA

En unken doft av åländsk maktpolitik

Aldrig har luckan av vad Åland behöver och vad landskapsregeringen gör varit så stor. Sitta på makten och bedriva tondöv politik är illa. För ett år sedan skrev finans- och näringsutskottet följande i ett betänkande;

”I fråga om användning av landskapsandelssystemets befintliga fördelningsnycklar konstaterar utskottet att systemets fördelningsmekanismer saknar relevans för hur kommunerna påverkas av pandemin. För att hitta en modell som på förhand så träffsäkert som möjligt kompenserar kommunerna i proportion till hur de påverkas borde förändringen i arbetslöshet beaktas.”

Ett år senare delar landskapsregeringen ut 1,2 miljoner euro via landskapsandelssystemet i syfte att dämpa pandemins effekter. Logiskt? Nej. Rättvist? Nej. Ansvarsfullt? Nej. Arbetslöshetsstatistiken under pandemin visar att kommuner som bland andra Eckerö och Kökar drabbats avsevärt hårdare än motsvarande kommuner, men blir nu inte kompenserade i tillräckligt hög grad. Fördelningsnyckel som bygger på arbetslöshetsnivåer är den mest träffsäkra fördelningsmodellen, men landskapsregeringen väljer istället oblygt cementera gamla strukturer genom sin lappa och laga politik som saknar långsiktiga målsättningar vilket omöjliggör en ekonomi i balans.

Politiska modet att rita upp en ny färdväg för den åländska ekonomin saknades i den nyss klubbade tilläggsbudgeten. Lagförslaget om höjda landskapsandelar är det yttersta beviset för att landskapsregeringen inte känner oro kring det ekonomiska läget, och via strutsmentaliteten är man beredd att agera bank för våra kommuner trots att man själv snart har tomt i kassan. Landskapsregeringen delar helt oblygt ut 1,2 miljoner euro som rena helikopterpengar, även till KST, en verksamhet som inte har ett dagsbehov av ytterligare pengar. En sak ska landskapsregeringen ha klart för sig. Den som får pengar den inte visste att behövdes hittar snabbt nya sätt att spendera dessa på.

Det klara mönstret i landskapsregeringens penningrullande är skillnaden på folk och folk. Höjda landskapsandelar är ett förtäckt vallöfte som nu ska infrias, kosta vad det kosta vill. 1,2 miljoner ut. Att sedan Ålands gymnasium med sina tusen åländska ungdomar äskade om 200 000 euro i tilläggsbudget 2 men fick 114 000 euro verkar inte störa landskapsregeringen. För landskapsregeringen tycks inte anse att det vara lika noga att säkerställa en kvalitativ utbildning, som det är att dela ut pengar till kommunala verksamheter som inte ens äskat om pengar. Det säger något om vad detta egentligen handlar om och det var därför jag reserverade mig i finans- och näringsutskottet.

Ingen högoddsare att landskapsregeringen inte lyssnar på kritiska politiker, däremot beklämmande att ingen notis togs över vad kritiska tjänstemän ansåg, eller att lagförslaget inte skickades ut på remiss. I ljuset av förra veckans misstroendedebatt börjar det skönjas ett tydligt mönster i hur maktpolitiken hanteras. Jag hoppas verkligen detta är sista gången landskapsregeringen hanterar 1,2 miljoner lika godtyckligt som nu. Kan tyvärr än en gång konstatera att Åland inte styrs av en borgerlig regering.

JOHN HOLMBERG ,  LAGTINGSLEDAMOT (LIB)