En skola för alla, utan diagnos ingen hjälp
Jag känner inte till ett enda parti på Åland som så här i valtider inte skulle tala för en skola för alla där alla elever ska få den bästa möjliga undervisningen.
Men då valet är förbi och alla återvänt till sina kommunstyrelserum så börjar man i normal ordning räkna pengar. Då infinner sig oviljan ganska snabbt att ge alla elever samma möjligheter att klara av sin skolgång på ett optimalt sätt.
Det är inte skolans ovilja att ge varje elev det stöd de behöver för att klara sig i det dagliga skolarbetet men utan diagnos får den enskilda eleven inte de resurser som behövs för detta i form av exempelvis assistenter.
Man kan lugnt säga att en diagnos, till exempel ADHD, är dörröppnaren för eleven till en skola för alla men vägen dit är oftast lång och uppfattas av många föräldrar som jobbig. Plötsligt sitter du där med ditt barn som undersöks av olika myndigheter så som det var något större fel på din dotter eller din son.
Men så är inte fallet. Alla barn måste ses som individer som kanske är lite senare i sin utveckling eller fungerar lite annorlunda än andra. Så gör vi alla, oberoende är vi barn eller vuxna. Det kan vara fråga om små ändringar i livet som man behöver hjälp med för att allt ska fungera som för vilken annan person som helst.
Allt handlar idag om ekonomi men tyvärr också om ett sätt att tänka. Man gör bara det som lagen säger. Det leder till att de stora ”massorna” styr och inte den enskilde individens behov. Resurser och stöd måste också kunna ges utan diagnoser.
Tony Asumaa (Lib)
