En park är ett allmänt område
Infrastrukturnämndens ordförande Julia Birney (Lib) försvarar det kritiserade beslutet att göra kraftiga intrång i Badhusparken och Badhusberget med att nämndmajoriteten tycker att det är bra att folk är ute och rör på sig. Det kan vi säkert alla hålla med om. Argumentet verkar dock något lösryckt ur sitt sammanhang. Infrastrukturnämndens uppgift är att anvisa ett lämpligt område för discgolfen. Det är som jag ser det nämndens primära uppgift. Fritidsnämndens uppgift är att främja motion och idrott.
De massiva protesterna mot discgolfens placering är förorsakade av att det inte är en lämplig plats för verksamheten. Privatiseringen av Badhusberget gör att ett av stadens populäraste fritidsområden riskerar att utestänga många som är ute för att röra på sig.
En park är ett allmänt område som ska vara öppet för alla. Ett ivrigt discgolfspelande i Badhusområdet gör området osäkert för motionärer och andra parkbesökare. Parken är klassad som kulturhistoriskt värdefull och Badhusberget har beteckningen naturskyddsområde i generalplan. Detta är stadsfullmäktiges beslut och bör därför vara vägledande för nämndens tjänstemän och beslutsfattare.
Inför nämndens behandling fanns ett utlåtande av en professionell arborist som i klara ordalag och i bild förklarade vilka stora miljöförstörande konsekvenser som kommer att uppstå om en discgolfbana förverkligas i Badhusberget. Träd i hundratal ska huggas ner och de kvarvarande kommer att riskera stora skador samtidigt som området kommer att vara osäkert för allmänheten. Ett annat alternativ föreslås av stadsarkitekten men det verkar nämndens majoritet inte ens vilja utreda.
Ett annat bekymmer är underhållet och skötseln av nuvarande och en förstorad bana. I det avtal som reglerar markanvändningen och anläggningen är det mycket svaga skrivningar om föreningens skyldigheter och ansvar.
Det finns många oklarheter i denna historia som måste förklaras innan motorsågsmännen släpps lösa på Badhusberget. Ett sådant är den slutliga bansträckningen. Nämndens majoritet säger att den bansträckningen som finns i bilagan till beslutet inte är den slutliga utan infrastrukturchefen ges fullmakt att besluta om detta någon gång i en oviss framtid.
Majoriteten beslutar således att en förstoring av banan ska ske men den blir något annat än vad bilagan till beslutet visar. Sämre beslutsfattande har man sällan skådat. Så här kan det bara gå till i en bananrepublik inte i en rättsstat.
BARBRO SUNDBACK (S)
