En omvälvande upplevelse
Den som inte kommer ihåg sin historia kommer troligen att måsta uppleva den igen har en klok person skrivit på en tavla som hänger i en av blockbyggnaderna i förintelsemuseet Auschwitz.
I onsdagens ledare skriver Nina Fellman att besattheten kring förintelsens minnesmärken gör henne illa till mods. Nina frågar ifall det finns en risk att känslorna över förintelsen är ett reningsbad eller en stunds underhållning där man njuter av sin emotionella respons. Personligen tror jag inte någon behöver känna sig illa till mods av uppmärksamheten kring förintelsen. Tvärtom bör vi vara oerhört medvetna om vår historia då den har en förmåga att upprepa sig med jämna mellanrum precis så som Nina nämner då hon räknar upp en lista av makabra händelser de senaste 100 åren.
Då filmen Schindlers List hade premiär i tiderna hade jag och alla andra niondeklassister förmånen att på skoltid få gå och se filmen som gav stort intryck på mig och säkerligen även på de flesta andra biobesökarna. Jag låter det vara osagt ifall den nästan tre timmar långa filmen i bio Savoys gamla biostolar var hela orsaken till mina motorcykeläventyr då jag som 21-åring åkte iväg genom Europa med kameran i bagaget för att se bland andra Auschwitz och Birkenau.
I Auschwitz fick jag se montrar med tonvis av människohår som skulle användas inom textilindustrin. Resväskor med målade adresser, adresser som varken ägarna eller väskorna någonsin skulle återvända till. Montrar med fångkläder, glasögon, ben-, armproteser och aska från krematoriet.
Birkenau är den 175 hektar stora anläggningen ditt tågen anlände med fångar som sedan fick husera i stallbyggnader avsedda för 52 hästar. I var och en av dessa byggnader kunde det husera uppemot tusen fångar.
Tankarna och de känslor som går runt i huvudet och magen efter ett besök i Auschwitz-Birkenau är obeskrivliga men en sak är säkert, någon känsla i form av reningsbad eller underhållning infinner sig absolut inte!
Sensmoralen med detta inlägg är att kännedom om vår historia är oerhört viktig för oss och våra kommande generationer. Med hjälp av kunskap och kännedom i historia tror jag faktiskt att det skulle kunnat gå att förebygga händelseförlopp så som de i Rwanda, Srebrenica och nu tragedin i Syrien genom att omvärlden i ett tidigt skede tar till sig varningssignaler från oroshärdar som om de inte åtgärdas omedelbart kommer att kunna eskalera och få katastrofala följder.
Nina avslutar ledaren med uppmaningen att göra något och det är nog huvudet precis på spiken vad allting handlar om. Vad kan vi göra för att förhindra att historien inte ska återupprepa sig och vad kan vi göra för att få slut på pågående oroligheter i vår värld? Här behöver vi nog gemensamt tar oss en ordentlig funderare, men glöm aldrig vår historia utan lär av den!
Martin Nilsson (S)
