DELA

En ö där alla känner sig delaktiga eller?

Jag läste med stort intresse Nya Ålands Nina Fellmans ledare – Låt Sverigedemokraterna lära oss om vikten av mångfald.

Jag tror att Jimmie Åkesson och hans grupp har rätt att kämpa för ett svenskt Sverige. Är du förvånad över att en invandrare skulle kunna göra ett sådant uttalande? Jag har stor respekt för människor som alltid står för sina åsikter. Det är bättre än att hålla tyst och folk inte vet var håller man till.
Jag har inget emot Sverige Demokraterna som ett politiskt parti men jag håller inte med några av deras 33 punkter för en bättre Sverige. Fullständigt nonsens brukar jag kalla dem. SDs argument är att Sverige mår bättre utan invandring. Vilken enorm disinformation!

Har vi tänkt på hur tyst det är från landskapsregeringen och lagtingen om invandring på Åland? Integration och mångfald har varit så lågprioriterat. Kan någon berätta för mig vad våra egna politiker gör för att bidra till en effektiv integration?
Ofta hör man politikerna med stolthet i rösten tala om ambitiösa planer att utveckla Åland. Vad duktiga de är men hur kan det hända om en grupp av folk glöms bort? Folk som behöver lika rättigheter och möjligheter, oavsett etnisk och kulturell bakgrund.
Många av mina kompisar utomlands brukar fråga mig:
– Finns det rasism på Åland?

Diskriminering av invandrare och flyktingar finns överallt i Europa. Men på vår ö är bilden lite annorlunda. Jag ansåg att det är lätt för invandrare att få kontakt med andra invandrare medan däremot är det svårt att bli bekant med ålänningar.
Ålänningarnas attityder till invandrare verkar accepterande men jag fortfarande undrar varför det är svårt för invandrare att närma sig ålänningarna. Som en invandrare började jag redan trivas med ensamhet på Åland trots att jag kommer från ett land där folk är öppna och pratsamma.
Som en bloggare skrev ”Världen kommer till oss och vi måste komma ut i världen.”
Eller hur? Vår ö behöver nog mer kunskap om intolerans, främlingsfientlighet och rasism innan dem börjar växa. Vi (utlänningar) vill bli en del av er (ålänningar) gemenskap för att ha ett tryggare samhälle. Som i Sverige och andra delar av Europa, utanförskap bara leder till oroligheter och konflikter.
För att Åland ska kunna lösa sina integrationsproblem måste vi först acceptera att det finns problem.

Jag vill dela med läsarna några av mina stunder i min strävan att vara en bidragande medlem i samhället.
När jag kom upp med idén att anordna en Afrikansk Festival, var jag upphetsad. Men festivalen fick inget positivt gensvar. Landskapsregeringens kulturdelegation avslog min ansökan för projektbidrag. Mariehamns stad var inte säker på om det verkligen var en idé som kan materialiseras. Tack Gud, Danmark samt Helsingfors var intresserade av mitt project och senare Mariehamns stad.

Jag var på ett taxikontor för att boka några taxibilar för musikerna som skulle komma till festivalen. Damen i tjänst vägrade att prata med mig. Några dagar senare var jag där igen och träffade en taxichaufför som alltid är snäll mot mig. Vi började diskutera om festivalen och han plötslig vände sig till en av damerna för att informera henne om festivalen. Hon sa överraskande på engelska: Lot of shit on this island now!

Efter festivalen bestämde jag mig för att intäkterna ska användas för att stödja barnaktiviteter på ön. Mitt första intresseområde var skolpolis. Jag gick till polisen i Mariehamn och diskuterade med dem hur jag ville hjälpa yngre elever till en säkrare skolväg. De tog mina kontaktuppgifter och lovade att kontakta mig. Jag väntar fortfarande på svar från dem.

Många skolor ville ha mig att för att prata med sina elever om Afrika och våra kulturella skillnader men de är knappast intresserade av min egen verksamhet.
Allt det här och mycket mer får mig att längta tillbaka till mitt land. Samtidigt vill jag leva kvar här och kämpa hårt för ett Åland där varje invandrare och flykting känner sig delaktig. Åland är mitt nya hem och min sons hemland.

Ärligt talat, ön har hjälpt mig att stå för min identitet som afrikan. Hur? Jag lever i ett övervägande vitt samhälle där vi har ett mångkulturellt dilemma.
Nina Fellman skrev i sin ledare:
”Under ytan finns samma frågor i vårt samhälle som i det svenska…………Varför får dom bättre, och inte jag? Min dotter är arbetslös, men inte dom?….”.
Först vill jag förklara en sak. Det finns en skillnad mellan en flykting och en invandrare. Enlight FN, en flykting är en person som har flytt från sitt land och inte kan eller inte vill återvända på grund av välgrundad rädsla för att bli förföljd pga ras, religion, nationalitet, medlem av en särskild social grupp eller politisk åsikt..
Invandrare är en person som själv flyttat till Åland. Hon eller han har lämnat sitt hemland av flera orsaker. Till exempel att bo med sin partner, att arbeta m.m
Den gruppen som har en stor arbetslös på Åland är dock invandrare och flyktingar, Nina. Hur mycket kostar en invandrare/ flykting på Åland? En galen fråga. Men svaret kan vara ett potentiellt hot mot tolerans. I dagens Åland är det tyvärr att vägen till socialbidragen är det som anvisas.

Det är hög tid för oss att sänka arbetslösheten bland de nya ålänningarna. Jag brukar fråga mig själv varför vi är utsatta på arbetsmarknaden? Hudfärg, efternamn, blont hår osv, spelar de någon roll? Måste vi som redan har en fot på arbetsmarknaden fortsätta jobba som städare och pizzabagare? Jobben som aldrig kommer att ge oss möjligheter att komma nära ålänningar eller praktisera vår svenska.
Som Nina skrev:
”Vi har ett jobb att göra i vårt åländska samhälle, om vi ska vara platsen där inget rasistparti någonsin väljs in i parlamentet. Vi måste prata om hur vi alla infödda och inflyttade, ålänningar…………kan blir bättre människor, med respekt för andra och en integritet som inte behöva vara på någon annans bekostnad.”

Slutligen vill jag avslöja – på Hej Åland hemsida kan man registrera sig för att gå med i kampen för mångfald och integration. Hemsidan är nu på engelska, eftersom det finns ett visst intresse i fastlandet och andra delar av Europa.

Alieu Khan
info@hejaland.ax
www.hejaland.ax