DELA

En nystart för staden?

Stadsfullmäktige har haft det goda omdömet att i förtid befria stadens mest välbetalde tjänsteman från vidare tjänståtaganden och står i beråd att utse en ersättare till en kostnad om 20 tusen €, en i sammanhanget inte så avsevärd summa; inte bara för att detta interregnum innebär en inbesparing på lönesidan, mer väsentligt är att hittillsvarande facit för ett hypotetiskt fortsatt tjänsteutövande inte ter sig som ett attraktivt perspektiv.

Det är inte en helt okomplicerad uppgift efterträdaren står inför. De senaste åren har staden befunnit sig i en situation som i bästa fall kan karaktäriseras som disharmonisk. Goda ambitioner deklareras, symboliska åtbörder utförs: konkret uteblir för det mesta resultaten och eller mynnar ut i halvmesyrer; det är överhuvudtaget svårt att se mycket i scenariot som överensstämmer med angivna syften. Om detta låter sig förklaras av brister i kompetensen eller i att policyn inte har artikulerats tillförlitligt är inte en intressant frågeställning; man kan dock göra en bedömning utgående från det uppkomna läget som manifesterar administrationen av staden under denna tid. Det bör dock medges att stadsstyrelsen oftast har också har ett ansvar här.

Ambitionen att i mindre grad inrikta sig på att beskatta inkomster för att i stället kompensera det fastighetsbeskattning var en i och för sig god idé men resultatet har inte i varit någon obetingad framgång; i allt väsentligt har fastighetsskattens inverkan på stadens finanser förblivit försumbar och oviljan att se över den allmänna fastighetsskatten, i motsats till bostadsbeskattningen (som mer resulterat i irritation än inkomster), omöjliggjorde eventuella intentioner att fullfölja projektet.
Då dessutom förslaget till budget för det kommande året baserades på oförändrat totalt skatteuttag vilket med stor sannolikhet hade medfört kännbara nedskärningar eller ökad upplåning är det svårt att inte här se en brist på fiskalt ansvar vilket inte tyder på något gott omdöme eller också var det så att det gjordes med vetskap om att detta skulle bli någon annans ansvar.

Detta uppvägs inte av det faktum att staden uppvisar ett positivt bokslut för 2013 vilket helt kan tillskrivas den extraordinära vinst som uppdagades vid bolagiseringen av elverket men som ackumulerats under tidigare år och har föga att göra med några förtjänster hos den nu avgångna ledningen. Tvärtom kritiserar revisorerna nu staden för alltför långa avskrivningstider: här byggs ett underskott upp som kommande stadsledning får hantera. Beträffande ekonomin kan man också nämna ansvaret för de direkta kostnaderna för pågående rättsprocesser och för de ytterligare eventuella förluster de kan resultera i p.g.a. dysfunktionella upphandlingsrutiner. Ett förflutet inom den dimmiga finanssektorn utgör tydligen inte någon garanti för kompetensen att också hantera en realekonomi.

Staden har gärna ägnat sig åt att retoriskt plädera för transparens och öppenhet inom förvaltningen. Så kan exempelvis följande text hittas under rubriken ”Demokrati och inflytande” i budgetförslaget för 2015: ”Medborgarna ges möjlighet till deltagande och inflytande i samhället. Arbetssätt för att uppnå flera kontaktytor mellan stad och medborgare samt ökad medborgardialog utarbetas och följs upp”. Denna text får en närmast orwelliansk (googla ”1984”) klang när den ställs mot stadens faktiska agerande.
Jag betvivlar att ens någon inom stadsledningen har den blekaste aning om vilka dessa ”nya kontaktytor” skulle vara, då inte man inte bekymrar sig om att beakta befintliga lagstadgade kontaktytor. Detta kan lämpligen illustreras av ett flagrant, men inte unikt, fall: den stadsplaneändring ett antal tomtägare söder om TB anhöll om i juli 2013 har till dags dato, trots förvaltningslagens 20 §, inte bevärdigats med något egentligt svar från stadens sida. Att det här rör sig om miljonvärden gör inte oförmågan att matcha retorik och prestation desto mindre klandervärd.

Ser vi till stadens sätt att fungera enligt vedertagna principer och i enlighet med lag finns en del övrigt att önska. Att stadsutvecklingsnämnden skriver protokoll som inte är läsliga och fattar beslut som inte kan tolkas har påpekats tidigare och får bara passera utan åtgärder. Att det finns brister inom den sociala sektorn på politisk eller administrativ nivå kan inte ha undgått någon. En så lagbunden nämnd bör inte hanka sig fram genom politiska majoriteter, i synnerhet som dess beslut kan vara av synnerligen stor betydelse för individen. Efterträdaren har således en betungande uppgift med att återskapa en acceptabel administrativ kultur och någon kompetens för detta förefaller inte i nuläget finnas nom stadshuset.
Det hade funnits andra, mer konkreta exempel att nämna, som t.ex. det evigt stängda ”Eat” eller den grop vid Ålandsvägen (var är trottoaren?), men då vi antagligen får leva med dessa fadäser en tid till är det inte brådskande.

Den tillträdande direktören har således en del att hantera och att man i vid rekryteringen förefaller ha ett vidare perspektiv än tidigare är positivt. Mindre förståeligt är att man framställer det som om denne skall få ett 7-årigt mandat; detta känns inte som korrekt mot vare sig mariehamnarna, vederbörande själv eller ens mot politikerna. En sådan stipulation upphäver knappast fullmäktiges lagliga rätt att avsätta en mindre önskvärd tjänsteinnehavare med omedelbar verkan. Jag kan inte se att ett sådant kontraktsvillkor kan ha någon annan effekt än att en uppsägning resulterar i en merkostnad. En fet fallskärm är inte det bästa incitamentet för att finna den mest lämpliga kandidaten.
Peter Andersson