DELA

En ny socialvårdslag – äntligen

Åland är rikt brukar det heta. Vi tjänar mer än finländarna överlag, och vår sysselsättningsgrad gör närregionerna gröna av avund.

Vårt spelbolag ger miljoner till föreningar som producerar kultur, social samvaro och service.

Men när det kommer till kommunerna, hur strukturerna ser ut och när man frågar sig om man lever upp till det som invånarna förväntar sig, enligt nordisk välfärdsmodell … ja, då är vi inte bäst i klassen längre.

Vi ligger hopplöst efter på socialvårdsområdet, och vårt komplicerade spindelnät av avtal, aktörer och byråkrati gör socialvården svår att greppa för de som berörs. Den blir dyr, begränsad och ofta saknas kompetens.

Vi har pratat om att låta bli att jobba i stuprör i många år nu. Att det måste till fler tvärsektoriella samarbeten. Att vi måste jobba förebyggande, och uppströms.

För var vi än står på den politiska kartan är det ett odiskutabelt faktum att det är dyrt att släcka bränder och reda upp där det redan gått väldigt snett. Därför känns det fantastiskt att vi äntligen fått ett färdigt lagförslag från regeringen. För den här lagen sätter fokus på just det:

Att vi ska lägga mer resurser på att jobba förebyggande, och att samhället finns där när samhället behövs. Liggsår kostar, psykoser kostar, depressioner kostar, utbrändhet kostar, våld och brott kostar – oerhörda summor. Och därför behöver vi verkligen få in ett nytt tankesätt.

Hur borde man tänka då? Bland annat borde vi börja använda socialbudgetering.

För likväl som man kan investera i en utbildning, grönsakshall eller fiskodling på land, så kan man investera i människors välbefinnande. En satsad euro på socialjour, boendestöd eller hemservice ger mångfalt tillbaks, ofta ofattbart mycket.

Vi bör vara empatiska och värna om den lilla människan, och se till att ingen ramlar mellan stolarna. För oss socialdemokrater finns det här i vårt dna.

Men även för den mest kallhamrade mörkblå kapitalist så finns det evidens att luta sig emot. Det lönar sig helt enkelt att människor mår bra och trivs med tillvaron. Jag skulle vilja att alla kommuner på Åland går in för det här tänket. Men det förutsätter att man bygger in mer luft i systemet och gör det mer flexibelt. En ram av järn och en budget som ska hållas till varje pris funkar dåligt tillsammans med sociala tjänster och behov. Som exempel har flera svenska kommuner en social investeringsfond. Umeås fond uppgår till över 10 miljoner euro. Och när vi nu har Paf som värper guldägg så skulle det vara helt möjligt att gå in för något liknande, även här.

Men för att återgå till lagförslaget.

Man kan se lagen som en verktygslåda, men då ska verktygen användas också. Och de ska användas på rätt sätt. Och är man riktigt ärlig, så ligger rätt många verktyg kvar i kommunernas verktygslåda och dammar. Verktyg som kunde tas i bruk redan idag, men som invånarna inte ens känner till att de har rätt att kräva.

Naturligtvis kommer den ekonomiska verkligheten emot här, och en trängd kommun kan inte höja sitt skattöre hur mycket som helst. Men är enheterna större och man delar på resurserna så kan man bygga ut socialvården, utan att det på sikt blir lika dyrt som om vi skulle fortsätta som idag.

Jag ser att allt leder fram till något riktigt bra. Socialvårdslagen och KST, som kompletteras med handikappslagen och klientavgiftslagen och implementeras samtidigt i de fyra nya kommunerna, i starkt samarbete med ÅHS. Men blir det verkligen billigare då? Antagligen, men för oss socialdemokrater är inte prislappen huvudfokus.

Vi vill ha en service av hög kvalitet. Och ålänningarna förväntar sig samma nivå som öster och väster om oss. Det ska vi ge dem. Finns det en vilja, så finns det en väg.

Och jag är övertygad om att om viljan finns så kan man använda de här nya paragraferna till att göra livet lättare för många.

Låt mig ge några exempel.

Hemservice ger möjlighet att jobba med en familj i ett tidigt skede, långt före ett barnskyddsärende skulle upprättats. I sitt remissvar anser ÅHS att denna service inte borde vara avgiftsbelagd eftersom det starkt kan hämma benägenheten att ta emot hjälpen, och vi socialdemokrater håller med.

Boendestöd, inte att förväxla med vanlig hemtjänst. Detta nämns inte egentligen konkret i lagen, men verktygen i lådan kan nog användas för detta ändamål också. Finns det en vilja så finns det en väg.

Den fina rapporten om äldres psykiska hälsa nyligen pekade på behovet av ett expertteam med bred kompetens kunde hjälpa äldre i hemmet. Varför inte bredda den verksamheten och ta med även yngre?

Och även här kostar det pengar, men det finns oerhört mycket att spara också. Samhället sparar pengar, men framförallt undviks lidande.

Det här lagen är ett gigantiskt steg framåt för åländsk socialvård, ett mastodontarbete som fd socialministern Carina Aaltonen inledde förra mandatperioden. Äntligen!