En klok regering lyssnar väl på dem som utför jobbet?
Experterna i trafiksäkerhet anser att vi måste fokusera mer på människors attityd i trafiken, inte bara bedöma körskicklighet och trafik kunskap – självinsikten är en avgörande säkerhetsfaktor – men om utbildningen minimeras enligt det nya åländska körkortsförslaget och det istället blir två teoriprov och två körprov? Vem ska då hjälpa den unge föraren till självinsikt? Vad ger det i förlängningen för kostnader för samhället?
Nu har förslaget till ny körkortslag kommit ut och vi är en av remiss instanserna. För Ålands radio berättade vi torsdagmorgon 7.11 hur missnöjda vi är för att landskapsregeringen under arbetets gång inte tagit tillvara den kompetens och erfarenhet vi har i branschen. Infrastrukturminister Veronica Thörnroos berättar då i sin tur i radion att vi fått vårt tillfälle nu, men att ta del av ett färdigt förslag? En klok regering lyssnar väl redan under processens gång?
Den 22 november skall remissvaren senast lämnas in, en mycket kort tid för att hinna läsa, analysera, diskutera och lämna förslag på vad som kan vara bra och mindre bra. Kanske taktiken är sådan att vi inte ska hinna ge ett svar av värde för lagting, lag- och kultur utskott m.fl.?!
Niklas Lampi skrev i sin ledare den 25 september att det verkar som att ”en minister ska uppfinna vad som är rätt och riktigt i företagspolitiken. Vad de som ska utföra jobbet tycker är ingenting som ska inverka på ministerns tyckande”.
Vi frågar oss om det inte är samma ”envishet och tondövhet” när det gäller trafikpolitiken? Ska en minister och tjänstemän internt ”uppfinna” vad som är rätt och riktigt när det gäller landskapets körkortsutbildning, utan någon som helst kontakt med branschfolket under processens gång? Vad har hänt med våra politiker? Varför tar man inte tillvara de resurser som finns och nyttjar dem som bollplanket för att värdera och omvärdera de förändringar man önskar genomföra? Det är, som Niklas Lampi skriver, inte särskilt bra, i ett litet samhälle som vårt åländska.
Vi har inte i vårt lilla samhälle samma resurser för anlitande av experter och forskare. Då är det ju ännu viktigare att samarbeta och ta tillvara varandras kunskaper och erfarenheter. Som Lampi skriver, ” all erfarenhet visar att helheten vinner om det både hos politik och näringsliv finns en insikt om att vi sitter i samma båt”. Vi håller också med Niklas Lampi när han skriver att politiken inte ska följa minsta vink från branschen, men att inte lyssna alls, vad kan inte det leda till? Vi får göra som många andra, gå via massmedia, för att bli hörda.
Vi hoppas med denna insändare få så många som möjligt att läsa igenom det nya körkortsförslaget som finns på landskapsregeringens hemsida.
Detta är ett förslag färgat av den rikssvenska utbildningsmodellen, inget fel i det, men ska vi faktiskt skapa ett system med fler prov och mindre utbildning? Finns den resursen och kompetensen hos Motorfordonsbyrån? Detta är inte kritik mot de personer som bedömer körproven idag. De gör sitt bästa utgående från den bakgrund de har och de förutsättningar som finns.
Förutom resursfrågan på MFB så har vi inte på Åland den varierande trafikmiljö som krävs för ett provfixerat system. Kontroll av storstadskörning? Kontroll av motorvägskörning m.m., alltså ett krävande körprov motsvarande de rikssvenska. Därför är risken med minskad utbildning, att de blivande förarna fortsättningsvis klarar en uppkörning på Åland, men hur går det sen? Med självinsikten? Attityden?
Det finns skillnader i trafiksyn mellan Nordens länder, men varför välja modell av det land som avviker mest från övriga nordiska länder? Varför frångå den finska modellen istället för att anpassa den till våra förhållanden?
Veronica Thörnroos menar att körkortsutbildningen ska göras mer flexibel och individanpassad. Att alla nyblivna förare ska göra två teoriprov och två körprov, är det att individanpassa? Blir det mer trafiksäkra förare av det? Svenskarna själva gör inget annat än klagar på sitt examinationssätt och framförallt de långa väntetiderna till körprov.
De anser det vara en ”otidsenlig examination” och önskar att ansvariga politiker och myndigheter ser över hela utbildningssystemet. Vi kommer att få samma problem som Sverige redan har. Ett dylikt system kommer att göra att eleven inte förbereder sig tillräckligt eftersom det kommer att gå att testa sig fram tills man lyckas. Vi höjer ett varningens finger för ett provsystem. Många elever i Sverige upplever teoriprov och uppkörning som ett lotteri. Det kan vara så att man, med lite tur, och självklart enligt den egna måttstocken, kan klara provet på några få försök. Ska man ha den inställningen inför ett prov? Att man testar om man klarar sig?
Så kommer det att bli då minimiantal körlektioner inte är i balans med innehåll och mål för utbildningen. Vem blir förloraren i förlängningen om inte den enskilde individen? Och vad blir det för kostnader för samhället? Någon sådan utredning finns inte i förslaget.
Sen måste landskapsregeringen bestämma sig för EN definition av en körlektion. Enligt det gamla systemet finns 25 minuters körturer men i dag tillämpar inget nordiskt land körturer, utan 40-60 minuters körlektioner. I dag är minimantal körlektioner för personbilskörkort 17 x 50 minuter, vilket i förslaget dragits ner till 5 x 50 minuter.
Vad vi för övrigt har att säga kan läsas i vårt remissvar.
Ålands Trafikskolor r.f.
