En fast förbindelse gav stor förbättring för norska Fröya
Tunnelkommittén har nu avklarat 8 möten och en projektledare ska tillträda inom kort för att bistå regeringen i det fortsatta arbetet. Projektledaren ska även ta fram ett utkast till en mellanrapport, som ska ligga på regeringens bord ännu i sommar, om kommitténs initiala uppfattning utifrån ett stort antal höranden av sakkunniga i de tre centrala frågeställningarna som ingår i uppdraget, nämligen att ta ställning till sträckningen, finansieringsmodellen och säkerhetsstandarden.
Kommitténs sammanträdesprotokoll kan du ta del av på regeringens hemsida. Den 28 april hörde kommittén representanter från skärgårdskommunen Fröya i västligaste Norge. Kommunen, som sedan år 2000 har en fast förbindelse genom den 5,3 kilometer långa undervattenstunneln, ligger en tvåtimmars bilresa från Trondheim.
Hörandet var mycket värdefullt, dels för att representanterna öppet visade exempelvis på utmaningar i utförande, det vill säga sådant som man skulle ha gjort annorlunda idag, men dels också för att representanterna redogjorde för de oerhört positiva effekter den fasta förbindelsen har haft på utvecklingen i regionen såväl gällande befolkningsnumerär som tillväxt inom näringsliv.
För oss redan övertygade var inte det här några överraskande nyheter i sig men en del tål att lyftas fram även för en bredare allmänhet. Jag ska nämna några av dem som jag tror att kunde appliceras på våra åländska förhållanden.
Den mesta indikatorn på utveckling är nog befolkningsutvecklingen som verkligen tagit fart som en följd av att näringslivet, främst de blå näringarna såsom exempelvis fiskodling och tillverkning av kringutrustning till dem, kunnat utvecklas efter många år av stagnation. Befolkningen på Fröya har ökat med 15 procent sedan 2010 och uppgår idag till cirka 5200. Glädjande är att befolkningspyramiden ofta är omvänd i sådana fall, med andra ord är andelen unga människor i regioner med kraftig inflyttning ofta högre än andelen äldre. Genom att befolkningens medelålder är låg har det ofta också följder för nativiteten. På Fröya föddes 71 barn under fjolåret.
Vad en fast förbindelse till Föglö skulle innebära för den södra skärgården, för att inte tala om hela Åland, är ju svårt att förutspå men om samma utveckling kunde möjliggöras här som i Norge så skulle en märkbar ökning om kanhända 125 invånare kunna bli verklighet för inte minst Föglö, Sottunga och Kökar över samma tid. I och med att nya arbetstillfällen uppkommer i skärgården och nya företag bildas i regionen ökar även attraktionskraften för boende högst sannolikt i Lumparland och Lemland. Erfarenheterna från Norge visar att pendlingen till (687) arbetsplatserna i Fröya är betydligt högre än ut (408) från ön. Med ett färjfäste i östra Föglö skulle en daglig arbetspendlingen vara möjlig mellan Kökar och Föglö, i båda riktningarna. Till eller från Sottunga är det redan idag möjligt att pendla till Föglö, vilket inte minst det tidigare samarbetet mellan skolorna har visat. Att notera i sammanhanget är att många fritidsboende på Föglö pendlar idag stora delar av året till arbetsplatser på fasta Åland. En fast förbindelse skulle möjliggöra permanent boende på Föglö.
I och med ökad tillgänglighet ökar trafikflödet. På Fröya har det fördubblats. Om man skulle applicera samma proportionella ökning på Föglölinjen skulle det kräva minst en fördubbling av kapaciteten vilket inte kan ske utan tilläggstonnage med allt vad det innebär i kostnader och koldioxidavtryck. Alternativet heter fast förbindelse.
RAINER JUSLIN
