En aktiv näringspolitik är bättre än en passiv
Ledamot John Holmberg ondgör sig i en insändare i tidningarna att landskapsregeringens helägda bolag, Ålands Fastighets Ab, fortsätter bedriver den verksamhet, som man enligt mig gjort framgångsrikt sedan år 1971. Alltså att äga, bygga, köpa, sälja och hyra ut industri- och kommersiella fastigheter på Åland. Många är de bolag som börjat och utvecklat sina verksamheter i dessa samhällsägda lokaler och många är de arbetsplatser bolaget varit med och skapat förutsättningar för under åren.
Ålands Fastighets Ab är ett bolag som ägs till 100 procent av Ålands landskapsregering men sköts, drivs och utvecklas på marknadsmässiga grunder och villkor. Utan subventioner eller bidrag. Bolaget är samtidigt ett verktyg i den näringspolitiska verktygslådan, likt många andra bolag som ägs av stater eller kommuner både öster och väster om oss.
Bolaget har ett positivt kassaflöde, har gjort positiva resultat de senaste åren och står på en solid grund och sålunda kostar inte bolaget de åländska skattebetalarna något. Tvärtom, bolaget genererar skattemedel och bidrar till Ålands utveckling på flera positiva sätt.
Chipstersfastighetsaffären kan man säkert ha olika åsikter om. Vad är rätt och vad är fel. För bara ett drygt år sedan var verksam-heten och arbetsplatserna där hotade av nedläggning. Bland annat genom denna fastighets-affär som försiggåtts av många långa förhandlingar, värderingar och diskussioner så är jag övertygad om att helheten kommer att bli en bra affär för Åland.
Med den tillväxt, behållande och utökande av arbetsplatser samt investeringar som nu planeras finns det återigen en framtidstro och verksamhetsförutstättning för bolaget. Är det en bra affär? Det kommer framtiden att utvisa eller som Gustaf Salmelin uttryckte det i tidningen Åland: ”Vi har ett långt hyresavtal på fem plus fem år och jag tror det är en bra affär för Ålands Fastighets AB”
Hade det varit bättre att inget gjort? Jag tror inte det. En aktiv näringspolitik tror jag är bättre än en passiv.
Gällande ”Dinerafastigheten” så kan man säkert även där ha olika åsikter. Den fastighetsaffären bestod i en helhet. Ålands Fastighets Ab ägde en bagerifastighet på Kökar men efter att verksamheten där upphörde stod fastigheten tom och kostade tyvärr bolaget pengar.
Att hitta nya hyresgäster eller köpare, under pandemin, var inte det lättaste och verksamhetsförutsättningarna att äga en fastighet på Kökar, utan hyresgäst är inte optimalt. Det resulterade i att under hösten inleddes förhandlingar mellan Ålands Fastighets Ab och ägarna av Dinerafastigheten om ett köp/byte. Den ena affären var inte aktuell utan den andra och det gällde bägge parter. Värderingar gjordes, förhandlingar genomfördes och den affärsmässiga grunden klargjordes.
Ålands Fastigheter Ab har större möjligheter, förutsättningar att utveckla, bevara och säkerställa bolagets intressen genom att äga en industrifastighet i Mariehamn än på Kökar. Därtill kommer ett lokalt ägande av fastigheten på Kökar ha större/bättre förutsättningar att utvecklas än med ägandet kvar i Mariehamn.
Nu äger Ålands Fastighets Ab några fastigheter i Mariehamn och har med det möjlighet att utveckla bolaget/fastigheten i takt med tiden. Vem vet vad som kan komma att starta/utvecklas om rätt förutsättningar finns. Därtill är den fastigheten nu uthyrd på marknadsmässiga grunder och generera positiva inkomster till bolaget för att kunna vara med i andra och nya projekt i framtiden.
FREDRIK KARLSTRÖM (MSÅ)
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
