Minister Gunell lyfter det höga bränslepriset som ytterligare ett argument för elektrifieringen och omläggningen av skärgårdstrafiken. Visst ska vi minska både bränsleförbrukningen och driftskostnaderna. Men om ekonomin används som argument måste också hela den ekonomiska kalkylen redovisas.
Det finns anledning att vara försiktig med siffrorna. När elektrifieringen av linfärjan över Prästösund presenterades uppgav minister Gunell i lagtinget att hela projektet beräknades kosta 1,5 miljoner euro. Nu är prislappen 3,7 miljoner euro. Det är mer än en fördubbling. Det väcker en berättigad fråga: Hur väl håller de övriga kalkylerna?
Ta Kumlinge som exempel. Där planeras investeringar i färjfästen och annan infrastruktur för omkring 10 miljoner euro. En del av vägåtgärderna kan vara motiverade oberoende av trafikupplägget, men en central tanke med förändringen på norra linjen är att färjpasset mellan Snäckö och Kumlinge norra ska förkortas med omkring två sjömil. Låt oss stanna vid proportionerna: omkring 10 miljoner euro i investeringar för ett trafikupplägg där färjans körsträcka förkortas med cirka två sjömil.
Och fortfarande saknas delar av prislappen.
Vad kostar elanslutningar, laddinfrastruktur och övriga anpassningar i hamnarna? Vilka ytterligare investeringar krävs för att hela det nya trafiksystemet ska fungera? Sottunga riskerar dessutom att bli något av en blindtarm i det nya trafiksystemet. Dito Enklinge.Vilken trafiklösning ska kommunen få, vilken servicenivå innebär den och vad kommer den att kosta?
Landskapsregeringen talar samtidigt om en besparing på 53 miljoner euro. Men det är viktigt att vara tydlig med vad den siffran betyder. Det handlar om en beräknad besparing över 15 år och för hela trafikupplägget. Det är alltså ingen summa som finns färdig på bordet. Kalkyler över så lång tid bygger på antaganden om bland annat bränslepriser, bemanning, trafik, fartyg och framtida kostnadsutveckling. Därför behövs en samlad ekonomisk redovisning. Vad är den totala investeringskostnaden för omläggningen? Vad kostar elektrifieringen och infrastrukturen? Hur stora är besparingarna på norra respektive södra linjen? Och hur många år tar det innan investeringarna har betalat sig?
Men det finns ytterligare en kostnad som inte får glömmas bort. När huvudlinjerna styckas upp och vissa öar inte längre trafikeras på samma sätt blir resorna längre och krångligare. För skärgårdsbor och företag är längre restider också en kostnad. Varutransporter, arbetsresor och resor till sjukvård, polis, myndigheter och annan service på fasta Åland blir inte gratis bara för att kostnaden inte syns i landskapets budget.
En besparing för landskapet är inte automatiskt en samhällsekonomisk besparing om kostnaden samtidigt flyttas över på skärgårdsbor och företag.
Vi är positiva till elektrifiering där den är tekniskt och ekonomiskt motiverad. Men det räcker inte att hänvisa till höga bränslepriser och en beräknad besparing på 53 miljoner euro när vi fortfarande inte känner till hela kostnaden för det nya systemet.
VERONICA THÖRNROOS
ORDFÖRANDE FÖR PRO ÅLAND OCH LAGTINGSLEDAMOT
