Du behöver inte rädda världen, bara lite grann
Vi är alla vana vid att kritiseras för att vi inte gör tillräckligt mycket för att stoppa miljöförstöring, och jag tror de flesta av oss vet att kritiken är rättfärdigad. Det finns alltid mera man kan förbättra, felen är så många.
Paradoxalt är dock att de som tydligt försöker ändra sin livsstil till något hållbarare oftare verkar bemötas med just denna kritik. Många tycks anse att det finns en dubbelmoral i att engagera sig för miljön om man inte gör precis allt man kan för att leva ett hållbart personligt liv. Hur kan man vara vegan om man kör till jobbet varje dag? Vad är poängen med att handla på Emmaus om man äter importerat, rött kött? Är man en hycklare om man har på sig nya skor då man marscherar i skolstrejken?
Idén som målas upp är att valet står mellan att göra allt eller inget. Om valet är att göra allt eller inget så kommer ingen att göra någonting alls.
Om vi som bryr oss om miljön alla bara skulle ha på oss second hand kläder, bara äta veganskt och duscha bara en gång i veckan skulle vi bli avfärdade som galna miljöhippies. Det spelar ingen roll om man är hycklare, asket eller någon som bara försöker göra sitt bästa för världen, man blir avfärdad av någon iallafall.
Omställningen sker i små steg, och det finns ingen dubbelmoral i att inte ta alla steg på samma gång. Det är helt okej att skapa förändring sitt personliga liv samtidigt som man förändrar samhället, man måste inte göra bara en sak åt gången. För vissa är det inte möjligt att enbart förflytta sig med kollektivtrafik och för vissa är det inte finansiellt möjligt att enbart handla lokalproducerat, men det viktiga är att alla gör någonting för att aktivt ändra sin miljöpåverkan på de sätt man kan.
Genom att tänka igenom sina livsstilsval bidrar man till att göra miljömedvetenhet till normen. Hållbarhetstänk måste bli regeln istället för undantaget, vare sig det är i lagtingsdebatten eller i matbutiken.
LINUS HÖGLUND
KANDIDAT FÖR HÅLLBART INITIATIV
