Dra inte alla över samma kam
Bästa Johan Franzén!
Även om vi i något avseende har samma syn på vårjakten så kommer vi till olika slutsatser. Det kanske inte är mycket att göra åt.
Men när JF skriver att jaktvårdsföreningarna inte klarar av att hålla pli på sina medlemmar så drar han felaktigt alla över samma kam.
Sunds jaktvårdsförening arrenderar sedan 1992 Karskär av landskapet, belägen mellan Sund och Simskäla. I mitten av 1990-talet byggdes där en jaktstuga, som medlemmarna kunde boka. Där bedrevs vårjakt till 2005, när jakten i praktiken upphörde.
Det fanns regler för det mesta av jakten, men den viktigaste som jag ser det var att man måste ha skriftligt tillstånd av föreningen och att det fanns klockslag för när man fick ha vettarna ute. Om det då kom in kritik, så var det lätt att kontrollera vem som hade varit där den dagen.
Det som inte reglerades var antalet skott. Jag vet att det här diskuterades i styrelsen och beslutet att inte begränsa antalet skott motiverades med att jägaren, vid en eventuell skadskjutning, inte skulle frestas att spara på skotten och låta fågeln simma iväg.
Det kan med andra ord finnas situationer där en seriös jägare använder fler skott än en mindre seriös.
Med tanke på Karskärs läge, inomskärs och nära land, så måste smällarna ha hörts när jakten pågick. Några påpekanden från landskapsregeringen hördes emellertid aldrig om att det hade kommit in klagomål. Av det drar jag slutsatsen att jägarna skötte sig.
Som icke-styrelsemedlem i Sunds jaktvårdsförening vill jag säga att föreningen åren 1992 – 2005gjorde en fin insats för jägarna med jaktstugan och med den ordning som upprätthölls där.
Vänligen
Håkan Berglund
