Döm inte trädet efter kråkan!
Bästa Nina Smeds
Jag vill ge en stor eloge till Nya Åland och särskilt till Kiki Alberius-Forsman för de många fina artiklar hon skrivit om de åländska kyrkorna. Den åländska kyrkan förvaltar inte bara kulturskatter av omätliga värden, utan är fortfarande en levande verkstad.
Att massmedia i allmänhet inte kan och vill skildra denna levande och ständigt skiftande symfoni som kyrkans arbete utgör, är förståeligt. Journalister koncentrerar sig för det mesta på att uppmärksamma den kyrkliga vardagens enskilda dissonanser ända fram till att rapportera om totala symfonikollapser (alla dessa förbannade pedofilpräster!) och det är inte bara förståeligt utan livsnödvändigt.
Men efter symfonikollapsen är det dirigentens uppgift att ta tag i pinnen på nytt och få symfonin att ljuda i fortsatt kamp mot allt som förtrycker och förnedrar människan inom kyrkan och utanför. Detta s ker i konkreta handlingar (omfattande diakonalt arbete, dagisverksamhet, ungdomsarbete, musik- och körverksamhet, sjukhussjälavård, dop och nattvard, för att nämna bara en liten bråkdel).
Jag är stolt över Ålands kyrka. En kyrka som förvaltar budskapet om människans unika värde, livets mysterium och Guds förlåtelse. Alla ryms inom den kyrkan med rak ryggrad.
Men bästa Nina! Är det en mänsklig rättighet att vara chefredaktör? Är det en mänsklig rättighet att vara statsminister? Är det en mänsklig rättighet att vara kyrkoherde?
Vi har exempel på statsministrar som måste avgå när deras förtroendekapital är förbrukat. Det kan handla om textmeddelanden med sexuella antydningar. Det kan handla om att köpa blöjor och choklad med fel bankkort. För företagsledare och vanliga politiker kan det handla om besök på porrklubbar. Folketiken godkänner inte detta. I de flesta fall har ledande tjänstemän och politiker därför, om inte tvingats att avgå, så be om offentlig ur säkt. Annars blir de en belastning för själva arbetet som skall utföras. Den avsatte statsministern, avpolletterade politikern och sparkade företagsledaren är välkomna i kyrkan.
Ålands kyrka står med rötterna djupt ner i historien och med en trädkrona som sträcker sig högt upp i den åländska vårluften. Om journalister hör några skadskjutna kråkor som kraxar i kronan, detsamma om det råkar vara en homofobisk kristdemokrat, en sexistisk chef eller en bokstavstroende, sansa er journalister, det är bara lite flaxande i den stora krona som dagligen bär annan frukt. Man kan inte döma trädet efter kråkan!
Efter tre diskussionskvällar i Mariehamns stadsbibliotek kring temat ”Hur skall vi ha det – Om etik och moral” försätter serien i höst med rubriker som ”Etiken och juridiken”, ”Mannen och etiken” och till sist men inte minst ”Kyrkan och etiken.” Det sista tillfället kommer säkert att bli minst sagt laddat.
Kent Danielsson
Tf kyrkoherde Mariehamn
