DELA

Det offentliga samtalet måste vara anständigt

Med anledning av Nina Fellmans ledare den 2 februari känner jag mig tvungen att komma med en kommentar trots att jag undvikit att på något sätt i media kommentera turerna i fallet Lindén/Rask.
Jag blev i lokaltidningarna den 15 februari 2011 beskriven med följande epitet ” Marginaliserad, ohederlig, frustrerad, framförande sinnessjuka påståenden och spelande ett löjligt spel”. Detta som svar på en till landskapsregeringen riktad skrivelse som tog upp och ifrågasatte ett antal svagheter inom ÅHS förvaltning gällande tillämpning av tjänstekollektivavtal, reglemente, förvaltningspraxis och kritik kring hur tillsättningen av chefläkaren hanterats. Kritiken var strikt formell där såväl styrelse som förvaltningschef kritiserades. Det fanns ingen personkritik utan endast en kritik av ämbetsutövning i min skrivelse.
Jag tror att envar och även Nina Fellman upplevde denna typ av påhopp som grovt. Jag är också övertygad om att Peter Rask ångrat sitt ordval även om tillsvidare ingen ursäkt framförts. I Åland 24 med Nina så tyckte dock Peter att han endast tangerat gränsen för det icke anständiga.

För några år sedan var jag med om och initierade en debatt om de anonyma insändarnas förödande betydelse för debattklimatet på Åland (och här har Nyan nu genomfört en betydligt bättre övervakning). Att jag valde att göra en polisanmälan om de ovan angivna utsagorna handlar om samma sak. Offentlig debatt måste vara anständig.
Som tjänsteman måste man kunna kritisera såväl chefer som styrelser om kritiken är saklig och underbyggd. ( I första hand skall självfallet kritiken framföras internt vilket jag även gjorde innan kritiken nådde media genom min skrivelse till LR). Man måste få vara engagerad, passionerad ja till och med affekterad men man får aldrig håna eller personligt kränka sina medmänniskor.
Jag har inget problem att samarbeta och möta Peter Rask i vardagen på ÅHS. Dessvärre har styrelsens hantering av ärendet gjort att detta enskilda ärende nu blivit generellt och därmed av stort allmänintresse.
ÅHS-styrelse borde inte gå in i en rättsprocess mellan två anställda och uttryckligen stöda den ena parten. Frågan om ärekränkning har ÅHS styrelse enligt min mening inte med att göra. Denna fråga bör skötas av samhällets rättsvårdande instanser enligt gängse praxis. Att intervenera i denna process är inte styrelsens uppdrag.
Styrelsen har inte fattat något formellt beslut om juristfakturorna på 8890 euro till Rasks advokat trots att föregående och nuvarande minister samt ansvarig revisor efterlyst ett klart och motiverat beslut.

Till styrelsens möte den 16 december inkommer Rask med följande begäran : ”Jag anhåller att ÅHS styrelse fattar ett beslut som garanterar mig ersättning för kostnader och juridisk hjälp i de processer som jag är och kan bli inblandad i där personal eller organisation verksam inom ÅHS är motpart,” Detta är en häpnadsväckande begäran.
Än mer häpnadsväckande och svårbegriplig är styrelsens hantering av denna anhållan. Man fattar ett vad Roger Jansson benämner som ett ”icke-beslut”. I beslutet skrivs följande: Styrelsen konstaterar att juridiskt bistånd som upphandlas av förvaltningschefen eller andra chefers tjänsteutövning följer principer för landskapsregeringen under förvaltningslagen, andra regelverk och praxis.
Styrelsen konstaterar att ärendet avseende juristfakturor i pågående rättsfall faller inom ovannämnd tjänstgöring.
Så vitt jag kan förstå anser styrelsen att inget beslut krävs och att hanteringen av juristfakturorna följer landskapets praxis. Denna tolkning och skrivning måste anses vara prejudicerande
Undertecknad men även sköterskefacket genom Jörgen Erlund reagerar och frågan kommer åter upp på styrelsemötet den 27 januari. På mötet redovisas Arne Selanders utredning som klart fastställer att någon praxis inte föreligger för denna typ av fall. Styrelsen anser att TEHY/Erlund missuppfattat frågan och styrelsen anser också att denna fråga inte är ett ärende för samarbetskommittén. Undertecknad avfärdas med att jag inte är part i frågan om juristfakturorna och sålunda inte har rätt att begära omprövning av beslutet.
Ordförande Björkman avfärdar minister Aaltonen och Selanders utredning med att ”de är nya i förvaltningen”.

Genom sina beslut tolkar jag att ÅHS styrelse fastställt en princip där chefer skall få sina juridiska omkostnader betalda i tvistemål med underställda. Denna fråga är naturligtvis av ett stort allmänintresse och jag hoppas verkligen att den tillträdande ÅHS styrelsen tar upp denna fråga som annars riskerar att bli prejudicerande.
Självklart har Nina rätt i att skattebetalarna inte skall stå för de juridiska kostnaderna i detta ärekränkningsmål. Att allmänheten inte orkar höra något mer i turerna Rask/Lindén är mycket begripligt. Men den enskilda frågan är nu mycket större och handlar om villkoren för offentlig debatt och att utröna var gränserna går.
Och detta har ett stort allmänintresse.
Mogens Lindén