DELA

Det här är sanningen om Mise

Messaren ”AGENT-80” efterlyste av de ansvariga på Mise att förklara sig och berätta ingående om verksamheten. Undertecknad vill härmed bemöta några av de vanligaste klichéer:

1. Styrelsen
är en liten klick av maktgalna politiker.
I Mise-styrelse sitter för närvarande tre representanter från tre stora åländska partier: en socialdemokrat, en FS:are och en liberal. De resterande tre styrelsemedlemmar representerar bred kommunal kunskap och erfarenhet: två kommundirektörer och en kommuntekniker. Styrelsen är vald vid kommunalförbundets stämma och stämmorepresentanter har valts av medlemskommunernas fullmäktige, vilka som det borde vara känt valdes av medborgarna vid senaste val.
Mise-stämman hålls två gånger per år och där granskas styrelsens arbete via verksamhetsberättelse, bokslut och revisionsberättelse och ges riktlinjer för fortsatt verksamhet via verksamhetsplan och enskilda klämförslag. Renhållningsstadga, -avgifter och dylikt fastställs av stämman. Debatten har alltid varig livlig och konstruktiv så att allt löper således enligt en beprövad nordisk samhällsapparat, eller som man ofta utrycker det: demokrati är ofullständig och trög system, men det är det bästa system vi har ! Nuvarande styrelseordförande fick sitt mandat efter socialdemokraternas framgång och ambitiöst miljöprogram vid senaste valet.

2. Mise-avgifterna är på tok för höga.
Det går inte numera finansiera renhållningskostnader med skattemedel eller andra samhällssubventioner. Alla kostnader skall betalas med avgifter. Det är en absolut krav ställt av EU. Motivationen till detta är att sophanteringskostnaderna skall vara klart synliga och på detta sätt sporra envar att kräva och själv agera för ökad återvinning och minskad sopmängd.
Övergången från de låga, i vissa fall i noll-nivå, kommunala avfallsavgifter till Mise-avgifter blev säkert en överraskning för många, inte i sopproblematik insatta, medborgare, men det var egentligen meningen. Ingående studier och jämförelser med kommunala avfallsavgifter både i Finland och i Sverige visar att Mise-avgifterna ligger faktiskt nu redan bland de lägsta. Vi från styrelsen kan med säkerhet lova att taxorna ytterligare sjunker inom de närmaste åren när kundregistret kompletteras med de som inte ännu betalar någonting och när konkurrensfaktorn ger effekt efter att flera entreprenörer involveras och hela systemet effektiveras.

3. Medborgarna pinas likgiltigt med slumpmässiga och felaktiga fakturor.
Mise ärvde kundregistren för avfallshanteringen från medlemskommunerna. Helt otroligt var den stora oordningen som då fanns: vettiga grunder för ”avfallsobjekten” existerade ej överhuvudtaget. Som värst fanns det många enskilda och även vissa hela grupper, så som till exempel hus med flera lägenheter, som kommunerna inte alls tog betalt av för sophanteringen.
Mise var tvungen att åta sig det arbetsdryga och tidskrävande jobbet att tillfoga alla avfallsproducenter i betalningssystemet. Ännu i dag är detta delvis olöst: till exempel turisterna, en del sommarstugeägare och vissa småföretag. Vår ambition är att skapa ett rättvis finansieringssystem: den som producerar sopor skall betala för det, så att kostnaderna kan spridas rättvist till alla.
När det sedan byggdes opp ett helhetssystem, blev det i sin tur i början många ”missar” med fakturorna som skickades ut. Detta med ”missar” är väl i dag som en ”naturlag” i vårt samhälle – vilket datasystem är totalt felfritt ! Man kan bra jämföra med megateleoperatör Elisa (2,5 miljoner GSM- och 1,3 miljoner fasta telefonavtal) som nyligen skickade 100 000 felaktiga fakturor till sina kunder. Typiskt här var att felen berodde på, precis så som i Mise, helt nytt kundregister- och faktureringssystemsystem, vilket hade byggts ihop från en legio olika lokala dataprogram och konverterats ihop. Kunderna fick åter fakturor fast betalningarna hade gjorts, kraftigt försenade fakturor, installerings- och servicekostnader vilka inte utförts och så vidare. Följden var också att i Elisas kundtelefonservice blev det irriterande, rekordlånga köer. Låter detta bekant ? Alla kan väl göra fel!
Mise-avgiftssystem har dessutom flera fördelar jämfört med närregionerna, till exempel i Sverige betalar man snällt full avgift både för fast bostad och sommarstuga. Många saker som har påpekats får småningom sin lösning; bland annat fick styrelsen på senaste stämma uppdrag att bearbeta lösningar till pensionärernas avgifter och skärgårdsbornas dubbelfastighetsavgifter. Och ju fler som vägrar att betala sina avgifter desto dyrare blir det för oss andra.

4. Styrelsen konspirerar för att gynna avfallshanteringsmonopol på Åland.
En av Mises grundpelare är att kommunalförbundet inte själv direkt skall äga materiella saker för sophanteringen, så som samlingskärl- och stationer, transportfordon, lagringslokaler och -fastigheter och deponier. Allt skall konkurrenssättas och bjudas ut till entreprenörer enligt gällande regelverk. Konkurrenssättandet av avfallshanteringen skall hanteras enligt särskilda EU-direktiv. Detta förfarande är så detaljerat och komplicerat att Mise anlitade en erfaren svensk konsult för att få det hela rätt.
Ingenting av entreprenörssökandet har sköts med några självpåhittade handläggningar och allt har genomförts korrekt i den minsta detalj. Det finns i dag viss brist på entreprenörer på Åland, men undertecknad är övertygad om att det blir annorlunda i en nära framtid då avfall mer och mer blir värdefull råvara i stället för problem.

5. Mise kan inte sakligt och neutralt välja verkställande direktör.
Tyvärr kan jag inte här kommentera pågående valprocess. Erfarenhet visar att så fort man yttrar sig i pressen om enskilda kandidater så kan det användas som grund för jäv vid besvär. Mise-styrelsen har haft och har alla de skyldigheter och rättigheter som stipuleras för val av personal i kommun-, jämnställdhets- och andra i detta sammanhang relevanta lagar.

6. Legio andra detaljpåståenden.
En på sitt sätt typisk klagomål presenterades nyligen av Jan Liljehage. Han ansåg att det var fel att ta bort ”de fungerande och välskötta” återvinningsstationerna i Mariehamn. Man undrar på vilken planet han har bott de senaste årtiondena – det har ju varit en massmedial följetong angående det miserabla skicket i obemannade återvinningsstationerna i kommunerna och det tycks tyvärr ännu fortsätta, som ett reportage från Vårdö avslöjar.
En annan grundpelare för Mise är att ge var och en nära obegränsad individuell valmöjlighet för sitt eget sophanteringssystem. I initialskedet ledde detta till okoordinerade, parallella sophämtningar. Dessa blir säkert korrigerade med bättre logistik. Det går helt enkelt inte att uppfylla alla olika önskemål i den offentliga sophanteringsproceduren, men Mise-styrelse strävar efter ett sanitärt acceptabelt, effektivt och framförallt kostnadseffektivt avfallssystem på Åland.

Jag har alltid varit miljöintresserad och -engagerad. Jag har nästan sett det som min livsuppgift att vara med och organisera avfallshanteringen och avloppsvattenhanteringen på Åland på bästa och mest miljövänliga sätt. Faktakunskap, som jag har fått genom yrkesbanan vid hälsoinspektionen, har jag försökt som politiker dra nytta av som före detta ordförande vid Ålands Problemavfall Ab, styrelsemedlem i Svinryggens Deponi Ab, ledamot i Mariehamns stads miljönämnd och fullmäktige samt som mångårige styrelseledamot i Mise.
Trots alla mothugg och oförståelse är jag fortfarande optimist och ivrigt att arbeta för en avfallshantering som vi ålänningar behöver inte skämmas för !
Rauli Lehtinen grön liberal
styrelsemedlem i Mise