Det här är felet med Bio Savoys fasad
Ägaren till Bio Savoy-fastigheten, Patrik Sandell, säger att om det gjorts fel från början skall man väl inte behöva göra det i dag. En byggnadsingenjör anser i en insändare att det som renoveras i dag måste få utföras enligt dagens byggnadssätt och att det som nu är gjort är otroligt lyckat. Däremot får tjänstemän som varit involverade i ärendet utstå spott och spe för att de korrekt påtalat grava avvikelser från stadsplanebestämmelserna.
Vi vill understryka att Landell gjort ett bra arbete interiört. Vad den nya fasadbeklädnaden beträffar har han uppenbart haft okunniga rådgivare.
Bio Savoy är K-märkt, vilket givit tomten en betydande tilläggsbyggnadsrätt. Huset, som är ritat av den berömda arkitekten Erik Bryggman, byggdes för 75 år sedan. Enligt ritningarna från 1939 har bottenvåningen en drygt 50 centimeter tjock tegelstomme medan merparten av den stora biosalongens ytterväggar har en 25 centimeter isolerande luftspalt mitt i väggen.
Fasaden putsades med en något förstärkt kalkputs och målades med kalkfärg, som sig bör. Mot marken fanns en sockel. Färgen var vackert gul. Ytan tillät fuktvandring i alla riktningar. Senare har ommålning med vattenbaserad och icke fuktgenomsläpplig plastfärg förstört delar av den putsade ytan på grund av att fukten blivit instängd med frostsprängning som följd.
All ursprunglig puts har nu sandblästrats bort. Den nya fasadytan har byggts upp med frigolitskivor (plast) som fastspikats i och dikt mot tegelstommen varefter ett tunt putslager påförts (sannolikt cementdominerat). Skadorna på teglen kan härigenom ha blivit omfattande. Det nya fasadskiktet hindrar all naturlig fuktvandring inifrån och ut. Fönsternischerna har fördjupats med det nya fasadskiktets tjocklek minus den bortblästrade ursprungsputsen. Arkitektoniskt och antikvariskt är detta helt fel.
Varken i Finland eller Sverige torde den här typen av så kallad falskputs på k-märkta stenhus tillåtas. Det som gjorts är sannolikt också dyrare än vad en reparation av den gamla putsytan hade kostat. Den k-märkta byggnaden har behandlats som en nybyggnad.
När man knackar på den nya fasaden kan man konstatera att det inte längre är ett stenhus, snarare låter det som gjort av papp. På norra och västra sidan är putsen förd ned till marken och till och med under markytan. Det har uppenbart saknats rudimentär kunskap om vattnets kapillärkraft. Missfärgningar och skador kommer att uppstå.
I regel måste den här typen av från väggstommen friliggande skiva av puts sågas upp åtminstone i hörnen för att man skall få en kontrollerad sprickbildning. När det görs är bluffen fullt ut avslöjad. Den tunna putsytan kan med lätthet spräckas med olämplig åverkan. Detta är dagens byggnadssätt.
Det har tillkommit mycket mörkbrun plåt på och under taken, vilket är främmande för huset och för Bryggmans arkitektur. Fasadens nya gröngula och vita färger avviker påtagligt från den ursprungliga färgsättningen. Brandväggen mot väster på takterrassen är inte ursprunglig och borde egentligen inte vara där. Nu har den gjorts allt annat än diskret genom att på insidan och fullt synligt ha klätts med grå natursten, som möjligen hör socklar till. Här är detta helt fel.
Resultatet av fasadrenoveringen är ett bräckligt bländverk och kan inte betecknas som långsiktigt hållbart. Det strider gravt mot bestämmelserna rörande byggnadsskyddet i gällande stadsplan.
Nästa sommar ordnar Bryggmansällskapet i Åbo en kongress i Mariehamn. Då blir Bio Savoy huvudattraktion och studieobjekt. Före det bör alla felaktigheter rättas till.
Byggnadsvårdssällkapet på Åland
