Det handlar inte om privilegier
I den 3:e paragrafen i förslaget till ny lag om utbildning på gymnasialstadienivån står det att gymnasieutbildningen skall vara tillgänglig för alla.
I 2:a momentet står det att i utbildningen skall tas hänsyn till studerande med funktionsnedsättning eller särskilda behov.
Enligt Britt Lundbergs svarsreplik i lagtinget den 2 juni så säger hon ”att det säkert finns en gräns när man kan få en gymnasieutbildning eller när ens handikapp går över i omsorg och liknande saker och då är det en annan lag som träder in i stället, men utbildningen skall vara till för alla, men sen kan det vara så att alla inte kan få den utbildningsplats man önskar i första hand och den lösningen finns inte någonstans i världen och de privilegierna finns inte heller någon annanstans”.
Det är bra att utbildningsminister Britt Lundberg konstaterar att utbildningen skall vara öppen för alla.
Men ungdomar med neurospsykiatriska funktionsnedsättningar eller särskida behov är många gånger normalt begåvade men är väldigt ojämna i sina förmågor, vilket inte betyder att de skulle kunna klassas som lätt utvecklingsstörda eller utvecklingsstörda så att landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda skulle kunna tillämpas.
Frågeställningen är fortfarande den. När tänker landskapsregeringen öppna fler utbildningsvägar för denna grupp ungdomar? När tänker landskapsregeringen ge och garantera de resurser som krävs för att denna grupp ungdomar skall kunna tillgodogöra sig utbildningen utifrån sina egna förutsättningar istället för att vara hänvisade till ständiga behovsprövade budgetbeslut? När tänker landskapsregeringen se till möjligheterna hos dessa ungdomar istället för alla hinder?
Det är människor vi pratar om med både gåvor, fel och brister och känslor, men som med rätt lotsning och assistans skulle kunna bidra med mycket till vårt samhälle i ett yrkesverksamt liv efter att de fått en utbildning.
Frågan är inte om att tillfredsställa något av deras första handsval eller något annat privilegium utan frågan är att många av dessa ungdomar inte kommer in på någon utbildning överhuvudtaget efter grundskolan. Det är detta problem som borde få en lösning.
Henrik Lagerberg
