DELA

Det går att styra kostnaderna

Chefredaktör Nina Fellman sätter fingret på en mycket viktig sanning i sin ledare i Nya Åland den 10 november 2011. Tjänstemännen i förvaltningsapparaten sliter hund och får inget tack för besväret. Utan drabbas i stället av nya nedskärningar därför att självstyrelseapparaten är så otroligt dyr. Oron för hur det skall gå om Åland övertar nya behörigheter är berättigad. Har ålänningarna verkligen råd?

Det är helt klart att en självstyrelseapparat kostar mer än en vanlig kommun av motsvarande storlek i Sverige eller Finland. Men dels skulle Åland som en enda vanlig kommun, utan någon självstyrelse, fortfarande vara betydligt dyrare på grund av sin geografi och sitt läge. Och dels visar Färöarna klart och tydligt att det går att driva en självstyrelseförvaltning betydligt billigare än den åländska.
Det egentliga problemet med de otillräckliga resurserna är alltså varken självstyrelsen eller litenheten. Utan det faktum att förvaltningen i dag är illa anpassad till behovet, byråkratisk och gammalmodig. Och det är absolut inte tjänstemännens fel som garanterat gör sitt bästa av en besvärlig situation.

Ansvaret ligger i sin helhet hos det politiska etablissemanget med de två största partierna Liberalerna och Centern i spetsen. Som mer eller mindre prenumererat på makten men helt struntat i sin viktigaste uppgift. Att skapa och utveckla en modern och kostnadseffektiv samhällsapparat som snabbt och effektivt kan producera samhällstjänsterna. Rätt och slätt inkompetens kryddat med nonchalans.
Och det allra största misstaget var när man fick sin så omhuldade klumpsumma. Och därmed friskrev sig helt från allt ekonomiskt ansvar eftersom pengarna uppenbarligen bara fortsatte att rulla in vad än man hittade på.
I stället för att spara och optimera spenderade man glatt. Gärna saker väljarna gillar då det betyder säkra röster i valtider. Men kanske inte det samhället behövt. Och den så trygga klumpsumman visade sig ha en gräns den också. Till slut.

Priset betalar vi dyrt i dag. Men ansvariga skyller bekvämt på lågkonjunkturen. Förmågan att uträtta något vettigt med samhällsapparaten är dock precis lika obefintlig som förut. Man bara skär, tömmer reserverna och hoppas på att den nyspirande högkonjunkturen, som nu skapar inkomster överallt utom just på Åland, till sist i varje fall ska rädda situationen. Och låter tjänstemännen ta hundhuvudet så länge.

Det budgetförslag som nu ligger på bordet är en ovanligt dyster läsning. Inte för att den kommer i efterdyningarna av en lågkonjunktur och därför är ovanligt stram. Utan därför att den är så fantasilös som en budget någonsin kan vara. Den som letar efter något nytänkande letar förgäves.
Visst finns en del fina formuleringar om var man planerar. Men skrapar man på ytan upptäcker man mycket snabbt att det som planeras är som kejsarens nya kläder. Samtidigt som de verkliga förändringsbehoven fullständigt lyser med sin frånvaro.
Egentligen borde hela budgeten återremitteras till landskapsregeringen med en uppmaning att göra läxan ordentligt. För tjänstemännen är det tyvärr bara att fortsätta bita ihop och gilla läget. Men med ännu mindre resurser.

Erik Schütten
Ålands Framtid