Det finns för några handikapparkeringar
Om man har problem att gå är det svårt att gå till optiker i Mariehamn. Antalet invalidparkeringar på gångavstånd från optikerna i stadskärnan är begränsade och de få som finns är oftast fulla. Jag har länge gått till Backmans optik, någonting som jag är väldigt nöjd med. Men eftersom jag inte kan parkera i närheten kommer jag inte att kunna fortsätta gå där. När jag nyligen skulle hämta ut ett par nya glasögon blev jag bötfälld för att ha felparkerat. Men det fanns inga andra parkeringsalternativ för mig eftersom jag har så svårt att gå.
I sammanhanget är det inte böterna som är problemet. Det är en bisak. Det som spelar roll är att en viss del av allmänheten blir uteslutna på grund av det här. De som har begränsade möjligheter att röra sig får också begränsade valmöjligheter om jag vill uträtta ärendena själv.
Alternativet som finns idag för mig är att gå till optikern hos Wickströms Ur och Guld. Där utanför finns det en parkering för handikappade. Det problematiska med den parkeringsplatsen är att den alltid är full. Allt som oftast får man köra runt kvarteret flera varv innan man får tillgång till platsen, om det ens går.
När jag var i kontakt med polisen kring det här möttes jag av oförståelse och man ville inte ta något ansvar. Istället hänvisade man till lagen, men jag tycker att det vore viktigt att faktiskt lyssna på oss som påverkas av det här. Det känns otroligt tråkigt att man inte tas på allvar när sånt här händer.
Egentligen kan det inte vara så svårt. Om varuleveranser kan göras via Torggatan borde det vara möjligt att fordon med handikapptillstånd tillfälligt skulle ha tillåtelse att vistas på gågatan. Annars hade jag gärna sett att en optiker slog upp portarna i Maxinge. Där finns både utrymme för verksamheten och goda möjligheter att parkera. Mottagningen hade blivit tillgänglig för alla. Den optiker som slår upp portarna där hade gjort storkovan. Dit hade jag gått.
Olle Gällros
