DELA

Det finns alltid två sidor

Jag har läst en del uppsatser i genusvetenskap. Mest för att det är jätteroligt, men: Skrattet blir snart ihåligt. Uppsatserna verkar präglas av dels paranoia och dels av vad man “känner”.

Det är lite skillnad i att läsa uppsatser i filosofi, där strikt vetenskaplighet är ett måste, eller rättsfall. Första gången jag läste ett rättsfall så blev jag snabbt säker på att kärandens situation var korrekt. När jag läste svarandens, så blev allting annorlunda.

Det rättsfallet har präglat mig: Det finns alltid två sidor.

Att feminister lägger särskild tonvikt på vad man känner är intressant.

Man vill nämligen upphöja en Kvinnas Ord till lag i våldtäktsrättegångar. Vad en kvinna känner ska vara det viktigaste.

Feminismen har blivit en paketlösning vad gäller åsikter. Det stipuleras att det kön “man känner” att man är är det rätta. Vad andra, eller motparten “känner” är inte så viktigt.

Säg att en av feminister utsedd våldtäktsman skulle “känna” att han inte alls ville våldta någon: skulle det beaktas?

Säg att en person som träffar en transkvinna inte alls skulle “känna” att det var en kvinna han träffade: skulle det beaktas?

Feministernas manliga motsvarighet; incels, känner också en hel massa. Varför skulle det, de känner, vara mindre värt än de feministerna känner?

MARTIN ENEROTH