Det är trots allt bara en tatuering
Än en gång har det blivit rubriker som jag inte förväntat mig. Det finns en lång bakgrundshistoria till min senaste tatuering. Som jag inte tänker gå in på, inte för min skull, utan för de andra inblandade i historien.
Men det har aldrig varit min mening med att såra någon, eller att ”hylla våldsverkare”. Jag jobbar fortsättningsvis inom lagens råmärken numera och använder min röst, inget annat. Jag kan förstå att vissa inte tycker om att påminnas om att vi lever i ett våldsamt samhälle, och om jag orsakat någon reell skada så ber jag om ursäkt för det.
Men som Roger Nordlund skrev på sin facebook:
”Vi lever i en värld med stor rädsla för terrorism och i ett land med fruktansvärda skolskjutningar ”
Vi på Åland lever i ett av de vapentätaste områdena, i ett av världens tre vapentätaste länder. För ett par veckor sen blev polisen beskjutna i Eckerö, man läser i tidningen då och då om skottlossningar och folk som handskas ovarsamt med gevär. Vad är ett större problem, vad kan leda till större tragedier i samhället?
De faktiska gevär som finns överallt i samhället, eller en teckning på min arm?
Det är trots allt bara en tatuering.
Igge Holmberg
