Det är inte lätt att vara vaccinkritiker
I Vasabladet den 4 september 2016 påstår Anna Jeanne Söderlund att det är alldeles för lätt att vara vaccinkritiker. Söderlund kunde inte ha mera fel. Finns det något som är extremt jobbigt, så är det just att vara vaccinkritiker. Det borde alla som har följt med debatten de senaste åren ha märkt.
En vaccinkritiker är oftast en person som har lämnat de vaccintroendes skara på grund av att det egna barnet eller någon närstående har skadats av vaccin. En vaccinkritiker har tidigare trott på vacciner eftersom så gott som alla föds in i samma vaccinreligion. Men något allvarligt hände som fick vaccinkritikern att börja ifrågasätta, söka fram oberoende forskning och använda sin egen läsförmåga.
Att göra detta i dagens samhälle är inte lätt. Det finns knappt någon tid att ägna sig åt självstudier eftersom ekorrhjulet snurrar så snabbt. En vaccinkritiker offrar ofta sin nattsömn för att hitta tid till att söka fram forskning och studera ämnet vaccination.
När man gör detta blir man konstigt nog kraftigt motarbetad av samhället. Om man utökar sin kunskap i denna fråga anses man vara oetisk, konspiratorisk och rentav lite knäpp i skallen. Skulle man sedan, efter idoga studier ibland i flera år, välja att tacka nej till ett vaccin är det hänt. Då drar förföljelsen igång.
Nu blir det fullständigt legitimt att offentligen påtala hur oansvarig och osolidarisk vaccinkritikern är. På nätet kallas vaccinkritikern för barnamördare och en del anser att en vaccinkritiker inte har rätt att vara förälder.
Många vänner och släktingar vänder ryggen till vaccinkritikern och skyndar sig att dela vaccinreklam på facebook för att demonstrera hur bra vacciner är. Massmedia pumpar ut ledare, kolumner och artiklar som noggrant understryker vilken fara vaccinkritikern är för samhället. Alla dessa förföljelser kräver inga vetenskapliga bevis för ställningstagandet mot vaccinkritikern, det räcker med att hänvisa till THL eller en läkare. Personangreppen flödar.
Utöver detta ska vaccinkritikern ofta också vårda sitt eget vaccinskadade barn. Barnet som var fullt friskt innan den av myndigheterna påbjudna vaccinationen. Vårdnadshavarna ansvarar naturligtvis själva för sitt vaccinskadade barn eftersom det är frivilligt att vaccinera. Den skattefinansierade sjukvården kan inte hjälpa barnet, bara förskriva symptomdämpande medicin. Biverkningarna är inte roliga.
Samhället vill inte kännas vid det vaccinskadade barnet, eftersom vacciner inte kan skada. Vaccinkritikern känner sig ofta väldigt utelämnad med sitt sjuka barn och söker hjälp i den alternativa vården som är van att arbeta med vaccinskador. Men det blir dyrt att betala för två olika vårdformer. En del politiker föreslår då optimistiskt att föräldrar som inte vaccinerar sina barn ska fråntas barnbidraget. Inte nog med det – det pratas också om att vaccinkritiska föräldrar ska förses med böter och om det ”inte hjälper” ska barnen tvångsvaccineras. Finlands riksdag håller just nu på att driva igenom en lag som tillåter regional tvångsvaccinering av barn.
Detta är vardagen för en vaccinkritiker. Jag menar inte att alla andra har det lätt – vi brottas alla med utmaningar och svårigheter. Men att påstå att ”det är alldeles, alldeles för lätt att vara vaccinkritiker” visar bara på att man inte alls är insatt i frågan.
Det som förvånar mig är att så få människor visar den sunda nyfikenhet som präglar oss i så många andra frågor. Vad var det egentligen som fick de vaccintroende att hoppa av tåget och sluta vaccinera? Vad är det som får dem att stå fast vid sitt val trots den häxjakt som samhället bedriver? Är ni inte nyfikna? Så länge vi inte har tagit del av samma information, går det inte att föra en vuxen dialog. Det blir bara fördomsfulla anklagelser, felaktiga slutsatser och en växande irritation som tär på alla parter.
Jag skriver detta med den vita flaggan hissad. Pajkastningen har pågått alldeles för länge. Att utöka sin kunskap är till gagn för alla inblandade, och mest för en själv. Att läsa boken ”Vaccinationer: risker och skador” betyder inte att man har tagit ställning. Det betyder inte att man är vaccinkritisk. Det visar bara att man vill samla på sig kunskap i en oerhört viktig fråga, som mestadels berör det viktigaste vi har – våra barn.
Flera som har uttryckt en viss skepticism gentemot det alltjämt växande vaccinationsprogrammet har ändå sagt att de ”inte är där än” då boken har rekommenderats. Jag vill understryka att informationen i boken är – eller borde vara – startpunkten. Man behöver inte ”komma någonstans” för att läsa den. Det är först efter att man tagit del av informationen som man kan börja fundera, och om man vill – debattera.
Jag vädjar nu till alla politiker, beslutsfattare, journalister, chefredaktörer, läkare och hälsovårdare och inte minst föräldrar: ta del av den information som finns i boken Vaccinationer: risker och skador skriven av dr Eisenstein och Miller. Beställ den via Adlibris eller låna från biblioteket. Titta på dokumentärfilmen Vaxxed som just nu rullar upp i hela USA. Ni kan se den på nätet. Ni har ingenting att förlora – bara allt att vinna. Vi är ju trots allt spelare i samma lag – laget som vill att alla ska må bra och få leva i ett land som präglas av frihet, respekt och självbestämmanderätt.
Linda Karlström
