Det är i vår det gäller!
Det är alltid intressant att teoretisera om olika saker.
Att vrida och vända på fakta, att reflektera. Teorier och analyser är till ovärderligt stöd för påståenden i olika sammanhang. Sedan finns det en verklighet att ta i beaktandet och att i verkligheten kunna tillämpa teorin.
Just nu tänker jag på den aktuella frågan om antalet kommuner. Jag tänker på hållbar ekonomi, närservice, rättssäkerhet, tillgänglighet och trygghet.
Vad är möjligt att genomföra? Politiskt! Vad vinner gehör och legitimitet hos en bred majoritet av befolkningen?
Måste vi verkligen göra allt det här eller är det bara så att en del fått för sig att det här med färre kommuner är bättre än det vi har i dag?
Ja, svaret är förstås beroende av våra insikter, erfarenheter och hur pass mycket man engagerar sig i framtidsfrågor och slutligen, hur man upplever den egna situationen i dag.
Det vi vill, oberoende var vi bor, är att ha tillgång, inom rimligt avstånd, till den samhällsservice som vi är med och finansierar så som barnomsorg, hälsovård, skola och äldreomsorg . Vad är rimligt avstånd då? Det är förstås en uppfattning som är beroende av bl.a. ålder, om man har hav eller landsväg att färdas på, hur ofta man har behov av service, kommunikationer osv.
Man kan i korthet säga att inga långa färjpass ska förekomma för att komma till dagis och skola. Kanske vi kan ha ett visst avstånd till äldreomsorg men
sjukvårdspersonalen vill vi kunna nå nästan så gott som alla dygnets timmar.
Måste det finnas ett kommunkansli i alla av de nuvarande kommunerna? Kanske inte! När besökte du kommunkansliet senast i ett ärende och ville ha personligt möte med en tjänsteman? Går det att göra det på distans, via nätet?
En del ärenden är lättare att göra via nätet som tex byggnadslov eller ansökan om barnomsorg och säkert många fler men ibland vill man nog se en annan i ögonen när man för fram sitt ärende.
Jag tror inte på enkommunsmodellen. Även om vi är få människor så att den skulle vara rationell och enkel men den är inte gångbar, den finner inte legitimitet och en majoritet.
Vi måste bli bättre på att lyssna och reflektera. Vilka är fördelarna och nackdelarna?
Vad kan vi vinna förutom en långsiktig hållbar ekonomi? Blir vi starkare tillsammans och står vi oss bättre i konkurrensen med andra regioner?
Ökar vi attraktionskraften så att fler vill flytta in? Skapar vi nya strukturer som är lättare att administrera?
Om en dryg månad ska förslag på ny kommunstruktur lämnas till lagtinget.
Jag tror att vi kommer att hamna någonstans mellan 4–7 kommuner. Jag tror att de allra flesta kan tänka sig det. Den nya kommunstrukturen skulle bygga på samarbeten som redan är etablerade och där man har förtroende för varandra.
Det blir lättare att genomföra något nytt när man känner varandra.
En viktig ingrediens i förslaget till ny kommunstruktur är hur väl man kan presentera på vilket sätt de olika regionerna i respektive kommun har inflytande i beslutsprocessen i de frågor som rör invånarna.
Många tar upp identiteten vid diskussioner om färre kommuner.
De menar att det är en del av identiteten att man kommer från ett visst ställe, en viss kommun eller by.
Visst kan det vara så men byarna, vikarna och bergen kommer även i fortsättningen att vara där de är i dag.
Trivs man i dag kommer man nog att göra det även om kommunen blivit aningen större.
Hur som helst, det blir en intressant vår!
Gun-Mari Lindholm
