Det är familjejordbruken som är styrkan i näringen
Det nya LBU-programmet är som väntat ett tråkigt kapitel. Men det var snyggt framställt av näringsministern, lantrådet och finansministern. Vore man inte i branschen kunde man nästan tro att de vet vad de talar om.
3,5 miljoner mer har man skjutit till för att jordbrukarna skall bli nöjda. Man har kanske börjat inse att det inte går att kräva betydande miljöinsatser utan någon som helst kompensation.
Men det räcker inte. Samtidigt sköt näringsministern också in en brasklapp – inte skall alla pengar gå till jordbruket inte, vem som helst på landsbygden som gör något fint för miljön kan anhålla om och få stödpengar.
Sedan uppmanas vi tänka nytt och framåt, anpassa oss och förstå att förändringar måste göras. Jo men visst – men hurdana förändringar och för vilka pengar? Investeringsstöd är fortsättningsvis alla lösningars moder – eller…
Vet ni vad, det här är inte trovärdigt! Om någon näring förändrats och tvingats tänka nytt och anpassat sig till stora omvälvningar i åratal, så är det jordbruket.
Det är dessutom skitfräckt mot dem som investerat i förändring och förstoring de senaste åren, som fått investeringsstöd men fortsättningsvis dras med svåra ekonomiska problem bland annat på grund av dålig lönsamhet och kontinuerligt stigande omkostnader.
Har de satsat helt fel då? Naturligtvis inte, de har satsat på det de kan, tror på och vill arbeta med. Och landskapsregeringen har beviljat investeringsstöd. Vilket väl måste ses som att också de trott på satsningarna – eller hur?
Näringsavdelningens chef Sölve Högman konstaterar att det förnyade LBU-programmet nog i stort sett syftar till en utveckling med betydligt färre och större gårdar, helt i linje med näringsminister Fredrik Karlströms storvulna vision – 1000 flera mjölkkor på lilla Åland.
Sorgligt nog är Fredrik Karlström den politiker som med vett och vilja, målmedvetet arbetar för att knäcka det åländska småskaliga familjejordbruket. Medskyldig är naturligtvis resten av regeringen som inte förmår se vad som håller på att ske.
Samtidigt är år 2014 det internationella familjejordbrukets år. Också inom EU har man öppnat ögonen för de mindre familjejordbrukens stora betydelse för livsmedelssäkerheten, för bevarandet av biodiversiteten, för skyddet av miljön – bland mycket annat. Det här är oerhört viktiga framtidsfrågor.
Enligt U B Lindström i förra LF, visar färska siffror att 98 % av alla farmer är familjejordbruk och de producerar en mycket stor del av världens livsmedel! Han säger också att familjejordbruken är av vital betydelse för planetens överlevnad, att familjejordbruken är ryggraden i världens matproduktion.
Han brukar veta vad han talar och skriver om.
På Åland har vi en näringsminister som tänker stort i det lilla, som underskattar dagens familjejordbruk, men som är jättebra på att jämföra äpplen och päron och få dem att likna varandra som blåbär…
Det är långt mellan verkligheten på fäxgolvet och hans politik.
Så var det då det nya lagförslaget för avbytarverksamheten, som jag läst och hört om i media. Också där framhåller näringsministern att han lyckats bra.
Det kan inte nog tydligt sägas att avvecklandet av avbytarservicen innebär avveckling av många åländska familjejordbruk.
Det är de små och medelstora familjejordbruken som är styrkan i näringen. De som sköter sina djur och sin mark med kärlek och omsorg, som inget högre vill än att producera rena och goda livsmedel. Som har personlig överblick över och ansvar för hela sin produktion. Det är sådana jordbruk som passar vårt småskaliga samhälle.
Och just de behöver en pålitlig och tillgänglig avbytarservice.
De gårdar som år 2020 har råd med anställd personal och därmed inte längre är i behov av avbytarservice kommer Fredrik Karlström att lätt kunna räkna på sina fingrar.
Att hela landskapsregeringen står bakom sin näringsminister när det gäller landskapets jordbrukspolitik är att beklaga. Enligt min mening har vi aldrig tidigare haft en minister med ansvar för jordbruksfrågor som så uppenbart motarbetat näringen som Fredrik Karlström gör. Jag är väl naiv som alltid trott att det borde vara tvärtom.
Maj-Len Lindholm
Gölby
