Den skjutglada pöbeln
Nu är det vår och den skjutglada pöbeln längtar tillbaka till den tid då varje åländsk man värd epitetet beväpnade sig till tänderna och drog ut till skärs för att skjuta säckvis med fågel.
Det dundrade och small längs landskapets vidsträckta stränder och blyhagel svärmarna duggade tätt. Men tiderna förändras vare sig vi vill det eller ej. Epitet man har med åren fått en betydligt mer nyanserad betydelse och vårjakten som företeelse har dragit sin sista suck. Men det är tydligen väldigt svårt att omfamna det nya, att förlika sig med tanken om att våren är en tid för fortplantning för dom flesta av landskapets djur och fjäderfän. Den konspiratoriske kan lockas av tanken att tro att den i landskapets tilltagande havsörnsstammen nästan kom som en skänk till jägarkåren. För nu har man en tydlig fiende att lägga skulden på. En syndabock som i mångas ögon är den egentliga orsak till varför vårfågeljakten förbjudits. Ja havsörnen kanske rent av är roten till allt ont i världen, så som idéer om pappaledighet och alla långdragna genus diskussioner.
Självklart överdriver jag en aning. Alla män drog inte ut till skärs för att skjuta hemvändande sjöfåglar. De fanns faktiskt män som passade på att gå på krogen när konkursen om kvinnornas gunst ironiskt nog var kraftigt desarmerad ”har jag hört”. Jag själv då? Jo då jag var med dom alla riktiga karlarna ute på berghällarna.
Jag kan alltså till viss del förstå den saknad som många upplever. Men inte till den grad att jag skulle luras av den förenklade logik som gör havsörnen till måltavla. Faktum är att jag lärt mig att älska och uppskatta både sjöfåglar och havsörnarna. Att sjöfågel stammen minskar i Östersjön kan visserligen delvis kopplas till ökad predation men det är lite väl förenklat att hävda att den växande havsörns populationen är den enda eller ens den största orsaken till minskningen. Den som hävdar det behöver ta sig en funderar över varför båda arterna klarar sig bra längs den norska kusten. Dessutom måste den som hävdar att havsörnsstammen nu är onaturligt stark presentera siffror på dels hur många havsörnar det finns på Åland och dels vad som skall utgöra referensen för vad som kan anses vara en normal population.
Jag har sagt det förut men upprepar mig. Om det presenteras bevis för att havsörnen faktiskt är den enskilt största orsaken till en minskning av ejder och andra sjöfågelarter så är även jag öppen för en diskussion gällande vilka åtgärder som kan tänkas bli aktuella för att då i första hand begränsa stammens tillväxt. Då pratar vi om noga övervägda åtgärder utförda med kirurgisk precision så någon jakt på havsörn i form av ladda, sikta, och skjut kommer inte att få grönt ljus så släpp den tanken. Alla problem går inte att lösa med kulor och krut.
CONNY NYLUND
NATURFOTOGRAF OCH FRITIDSPOLITIKER
