Den egentliga framtidsfrågan
Kommunal service i Ålands skärgård innebär bland annat att kommunerna har skolor, daghem och hemtjänst/äldreboende.
Dessa grundläggande kommunala serviceenheter är avgörande för människors möjlighet att bo och arbeta i skärgården.
Dessa verksamheter står för lejonparten av kommunernas kostnader.
Dessa kostnader minskar mycket marginellt genom att kommunstrukturen ändras.
Om t.ex. alla skärgårdens skolor tillhörde samma kommun kanske man kunde ha en gemensam skoldirektör för hela skärgården. Men redan idag har Kökar, Föglö och Sottunga gemensam skoldirektör, och både Kumlinge och Brändö har skoldirektör på deltid.
Rent ekonomiskt finns det alltså inga jättesummor att spara på denna ledande tjänstemannaposition. Vidare kan man kanske spara en del på att samordna inköp och prenumeration på de olika digitala licenser skolorna har.
Men för att spara mycket måste man slå ihop skolorna så att lokalkostnader och lärarkostnader minskar. Det är där de stora pengarna finns.
Om man läser PwC:s senaste rapport om kommunernas ekonomiska utveckling så framgår också med all tydlighet att det som sparar pengar inte är samgående i sig, utan effektivisering. Och det enda sättet att åstadkomma en rejäl kostnadsminskning är att slå ihop verksamheter så att man får fördelar av högre volym på verksamheten.
Utredningen menar, helt korrekt, att verktygen för att genomföra effektiviserande förändringar i serviceproduktionen blir fler vid kommunsammangång.
Detta är inget debattinlägg mot kommunstrukturförändring. Det kan absolut finnas både ekonomiska och kvalitativa skäl till att ändra på dagens kommunindelning så att servicen på sikt produceras mer kostnadseffektivt. Men det kan också finnas nackdelar i bl.a. tillgänglighet och ändamålsenlighet.
Dessutom har vi inte sett någon utredning med ett större perspektiv: vad betyder det för hela landskapet om skärgården avfolkas och blir ett rekreationsområde?
Frågan för dagens skärgårdsbor är inte i första hand ”vilka kommuner ska slås ihop?” utan ”vilken framtida service vill vi ha och vad är vi beredda att betala för den?”.
Jag skulle vilja påstå att frågan också är en fråga för regering och lagting. Vad betyder det att hela Åland ska leva? Betyder det att man tar ansvar för skärgården och fortsatt säkerställer med högre landskapsandelar att var och en av dagens kommuner kommer att kunna fortsätta ha skola, dagis och äldreboende i framtidens kommunstruktur? Eller är bedömningen att det ekonomiska läget är så hårt att skärgården måste centralisera sin verksamhet och därmed skjuta sig själv i framtidsfoten?
Självklart vill alla att service ska produceras effektivt och med hög kvalitet.
Men om tillgång till ett effektivt och kvalitativt daghem ligger en timmes färjtur bort så är det inte till så stor glädje för brukarna.
Christian Dreyer
kommundirektör
