Den åländska valfriheten
De åländska politikerna och medierna har framställt vårdreformen på fastlandet på ett sätt som gör att många antagligen tror att syftet är att åstadkomma skattemässiga behörighetsproblem på Åland. Det är sant att vårdreformen förorsakar problem, de måste lösas förhandlingsmässigt. Jag tror inte att det är lätt men vad är lätt. Åländska politiker blir sällan ifrågasatta på hemmaplan när det gäller förhandlingsstrategin trots att den ofta innehåller felaktigheter och övermod.
Den åländska sjukvården är också behäftad med både organisatoriska och kunskapsmässiga problem som gjort många patienter olyckliga. Det är uppenbart att det föreligger behov av reformer.
Hälsovårdsreformen på fastlandet är ännu inte genomförd och kommer naturligtvis inte att bli perfekt.
Men den kommer att öka valfriheten för patienten genom att man kommer att kunna välja vårdinrättning inom den offentliga sektorn, eller privata vårdbolag eller tredje sektorn. På Åland har jag inte märkt att det bland beslutsfattare skulle föras en diskussion beträffande valfriheten. Jo, man kan gå till Medimar men de flesta har inte råd med det, i varje fall inte om det gäller något omfattande. De allra flesta är hänvisade till en offentlig vårdinrättning. Någon sade åt mig att jag kan välja mellan Godby och Mariehamn. Det är valfrihet i åländsk tappning.
Om jag möter” väggen” i den åländska sjukvården så måste jag gå privat vilket jag också gjort. Ett starkt argument när det gäller borgerlig ideologi brukar vara att valfriheten skall vara central så icke på Åland.
Olof Öström
Brändö
